Ni har ju fått en utvärdering av Salomons Skin-skidor som vi fick prova när vi var i Åre med Influencers of Sweden. Nu ska ni få skidmagi, för det var just så det kändes att äntligen få åka längdskidor. Magiskt. Som jag hade längtat.
En del av gänget som åkte skymningsskidor med Åreguiderna i Björnen. Undertecknad, Helena, Erika, Julia och Annika.
Förra vintern åkte jag längdskidor en endaste gång. Ett superhärligt pass på IKHP med cykeltjejerna men snön försvann fort och det blev inget mer av det hela den säsongen. Vintern före den kanske det blev något mer pass, men det var då rakt inte många. Och grejen är att jag verkligen älskar att svettas på längdskidor, det känns så tråkigt när det inte blir av.
Det finns många spår att välja på om man vill åka längd i Björnen.
Kittade med skidor, pjäxor och stavar från Salomon lämnade vi Åreguidernas showroom för att åka till Åre Björnen där vi skulle få åka längdskidor med instruktör. Jag var lite nervös eftersom jag inte åkt så mycket skidor de senaste vintrarna och jag kom ihåg hur krävande det var att åka sist jag åkte med instruktör. Då var vi ett gäng vältränade cykeltjejer som dragit till Orsa Grönklitt och blev ordentligt drillade av en proffsåkare. Vi körde skiten ur oss medans han for fram och tillbaka och petade på detaljer och teknik och hojtade takten och mjölksyran sved i varenda muskel.
Philip från Åreguiderna visar grunderna i längdskidåkning.
Superfina spår. Sådär hårda och bra och så blir det ju extra härligt att åka skidor när snön inte bara är en konstsnöslinga utan liksom bäddar in omgivningarna. Riktig vinter, åh – jag vill ha mer riktig vinter här hemma!
Förstås hade jag inte behövt vara nervös – eftersom vi var på så olika nivå var instruktionerna anpassade efter det. Vi fick testa att diagonala, staka och åka med frånskjut – funkish, funkish, lite ringrostigt vingligt men det sitter ju ändå hur jag ska göra.
När vi känt på skidorna och stått stilla lite för länge och fotat en massa var det gott att ge sig ut och åka. Vi fick välja på två och en halv kilometer eller fem och valet var lätt. Halva gänget stack iväg på fem kilometer tillsammans med Rebecka som även jobbar med coola Inspireus.se. Det kan ju förresten vara en av de bästa känslorna när värmen från kroppens arbete spriders sig i musklerna och man hittar flåset och träningsglädjen i ett gäng perfekta minusgrader. Då trivs jag rackarns bra.
Testar fästet uppför. Funkade awesome!
Tänkte några gånger att det hade varit kul att kolla vad skin-skidorna gick för vid Lillsjön utanför Norrköping, där är spåren helt toooookigt kuperade.
Rebecka har bott i Åre hela sitt liv och det är lätt att förstå att hon trivs här. Jag har länge följt Inspireus på Instagram och blev ju himla glad att få tillfälle att träffa en av tjejerna bakom initiativet som lyfter fram kvinnor inom actionsport.
Härligt att åka med Helena, det kändes faktiskt som att jag hoppat rakt in i ett av hennes blogginlägg om längdskidor.
Helena pausar lite i väntan på resten av gänget.
Helena var såklart med på femkilometersåket, hon åker ju mycket skidor om vintern och hon postar många fina skidbilder tagna i Storhogna-trakterna där hon och sambon Hasse har en stuga med skidspår runt knuten. När jag hade Helena framför mig i spåret kändes det faktiskt som att jag hoppat rakt in i ett av hennes blogginlägg, det var sådär skidmagiskt och snöigt vintervackert som det brukar se ut att vara när hon är ute och åker.
Skidperspektivet.
Tänk, ibland önskar jag att vi bodde närmre varandra, det var fasligt kul att åka skidor ihop med en annan snorsportsälskande bloggare.
Vi åkte fem kilometer i skymningen. Jag gillar på något vis att åka i skymning. Spåret var enkelt, det var inte några branta backar att snacka om riktigt, utan mest lättåkt. Vi åkte och pratade, tog några snabba fotostopp och så fick vi heja på Cissi Thomasson (MTB-OL-värlsdsmästarinnan som även vann MTB-SM när det gick på Isaberg) som lite otippat swischade förbi oss i spåren. Världen är liten ibland och det var riktigt kul att få en pratstund.
Cissi & Helena i Björnens skidspår
Nöjd tjej i skymning.
Liten bil, många skidor. Därborta någonstans ligger förresten Peter Stordalens The Villa i Copper Hill. Cool by.
När vi lossade bindningarna efter fem kilometer var mitt skidsug ännu större än det var från början. Jag längtade efter fem kilometer till, och fem kilometer till, och fem kilo…ja, ni hajar.
Även om jag hade tokigt mycket mersmak och längt efter att få köra mig riktigt trött var jag glad över att fått åka i fina spår på bra skidor och utan att foten krånglade nämnvärt, tänk – jag lyckades stödtejpa min trasiga sena så bra att den höll både för längdskidor, snöskovandring och alpin åkning. Efter lite eftersnack hoppade vi in i bilarna och åkte tillbaka till hotellet där vi hann precis i tid att dyka rakt in i nästa unconference-dragning – det blev after ski längdåkarstyle!
4 comments
Tokälskar skidperspektivet!
Svar: Ja det var verkligen storslaget! Åh tack så mycket, och tack för en bra och intressant föreläsning i helgen 🙂
Haha men vad hemskt det hade varit om ni fått det som på din förra guidning. Förstår om du var nervös X-)
Grym eftermiddag i spåren. Jag som i princip aldrig åker – men som har ett par skidor i förrådet fick mersmak och grymtar nu mer över att snön i Mellansverige är obefintlig… ! Mer Åre for the people!