Så. Jag sänkte ribban på alla tänkbara sätt och drog igång med mikrostyrka. Såhär tänker jag:
- Tio minuter per gång räcker.
- Målet: 60 minuter i veckan
- Grejerna på det mest tillgängliga stället: på altanen.
Ställtid: träningspasset är en tanke bort.
Tidigare: En timme per gång annars kan det kvitta. Möjligtvis okej med en halvtimme. Inget mål. Grejerna instuvade i ett trångt träningshörn i garaget – bakom femtioelva cyklar och annat grejs som måste flyttas.
Ställtid: typ 20 minuter.
✨Är det snyggt? Ställer genast en motfråga: spelar det någon roll?
✨Kommer skivstången att rosta? Ja. Men den används.
✨Får jag hämta gymbollen i kohagen/skogen ibland? Ja.
✨Tycker min sambo att den där stubben jag sparat på borde bli ved? Ja. Men stadigare pryl för boxjump och annat får man leta efter så den eldar ingen upp, tack så mycket.
✨Ute? Det är ju kallt? Jo. Men jag gillar tydligen ute mer än inne alla dagar i veckan alla veckor på året.
Resultat:
🏋🏻♂️Jag reggade 59 minuters styrketräning förra veckan. Nöjd.
🏋🏻♂️Lovis drar ut och spontantränar ibland. Det är så gulligt när hon lyfter och drar och ålar runt med bollar och vikter.
🏋🏻♂️Jag känner mig nöjd. Och har lite träningsvärk.
1 comment
Detta inlägg skulle jag kunna omsätta i många andra saker som jag vill men inte kommer igång med just för att projektet att komma igång blir större än drivkraften att sätta igång. Jag känner så väl igen det du säger, är det inte bra nog, stort nog då kan det lika gärna kvitta. Men allvarligt, vad väntar vi på? Kommer det ens att bli perfekt? Spelar det någon roll om det inte är perfekt? Är det bara jag som bryr mig? Ja du ser Elna, många frågor och det är nog bara jag som har svaret. tack iallafall för en tankeställare. 🙂