Först och främst – miljoner tack för alla tummar och tår och tassar ni lovat att hålla för oss, vi är liksom alldeles rörda över fina kommentarer och meddelanden, åh vad bra ni är!<3
Det ÄR läskigt såhär tidigt för missfallsrisken är STOR tills vecka graviditetsvecka tolv är över och vi vågar liksom inte riktigt vara glada ännu men vi försöker. Med det sagt känner jag att en liten statuskoll är på plats och här är tio svar på frågor jag fått eller själv ställt den senaste tiden:
- Hur mår du?
De senaste två veckorna har jag mått konstant illa och jag är så outgrundligt trött att jag från sekunden jag kliver upp ur sängen om morgonen längtar efter att få gå och lägga mig igen. Det ska tydligen gå över om ett par veckor, hoppas innerligt det stämmer, för det är rätt värdelöst att gå omkring och må som en maginfluensa. - När är det beräknat?
Början av september. - Ska du sluta cykla nu då?
Fniss. Det var det dummaste jag hört. NEJ, det är klart jag inte kommer att sluta cykla. Cykel och träning är min röda tråd, något annat finns inte på kartan. Vi ska bli föräldrar, inte byta identitet. - Vad säger dina sponsorer och samarbetspartners om det här?
Vet ni, jag har inte snackat med alla men jag tänker att de kommer att säga grattis och tycka det är superkul och inte oroa sig det minsta utan vilja fortsätta jobba med mig. Jag har pratat med en av dem och de sa just grattis och bokade omedelbums in ett möte för att prata igenom vad vi kan hitta på för kul under säsongen som kommer. - Kul, då kan du ju börja mammablogga!
Det beror ju på vad man menar med mammablogga, men om man menar att bloggfundera över vilken springcykel ens kids ska ha eller skryta lite om hur starka ben man kan få av att koppla på cykelkärra eller hur fort man kan springa med en joggingvagn eller hur man anpassar cykelträningen efter en växande mage eller hur gött det är att få lite egentid att köra långlopp på – då kan svaret högst troligtvis vara ja. Menar man däremot blöjbyten och stjärtpuder och amningskuddar och förlossningsberättelser – då är svaret högst troligt nej. Skulle det här förvandlas till en ren mammablogg är det en hemlig signal som berättar för er att jag har blivit bortförd av aliens, att det är fara för mitt liv och att jag behöver räddas omgående. - Kan man träna när man är gravid?
JA, det är ju det som är så himla bra, gravida kvinnor är inte alls sådär superömtåliga som man kan få för sig, de mår bra av träning! Det är bra att försöka bibehålla sin nivå, är man i bra form är chansen större att förlossning och allt sånt där härj går smidigt. Den som inte konditionstränar får faktiskt rådet att börja med det när man går på sitt första hälsosamtal. Cykla stig gör man så länge man känner sig säker – jag kommer förstås inte att ta några risker utan köra efter min förmåga med kravlöshet som nyckelord. När man inte kan cykla stig längre kan man rulla grusväg och känns det läskigt får en hoppa upp på trainern. Men man vet nog aldrig riktigt hur mycket man orkar och kan göra förrän efteråt eftersom alla är olika. - Gick det bra att köra tröskelintervaller förra veckan?
Nej. Jag mådde illa fem minuter in i första tröskeln och fick anpassa mig. Det slutade med att jag iallafall trampade runt benen en timme och kände mig toknöjd med det. En bra övning i att faktiskt anamma det här med kravlöshet i träningen. - När börjar det synas?
Alltså, det börjar synas redan nu, alla jeans går inte att knäppa, men det är inte bebis som syns – det är tre veckors konstant ätande som syns för det enda som hjälper mot illamående är att äta grejer och jag hann väl gå upp ett gäng kilon innan jag kom på att tuggummi funkar lika bra som vingummi/chips/dubbla portioner lunch/nattmacka/chokladkaka/flapjack…jamen ni hajar. Men bra tänker jag – då sitter reserven där den sitter, den ska tydligen vara bra att ha när det blir dags. - Har du fått några cravings än?
Skoja inte, jag är så sugen på kött att jag inte vet var jag ska göra av mig själv. Vi snackar riktigt lyxiga bitar entrecôte eller fina ryggbiffar. Det luktar järnbrist lång väg eller vad tror ni? I övrigt går det åt många apelsiner, clementiner och oändligt mycket hasselnötter. - Men, då kan du inte tävla något i sommar då?
Det bestämmer ju kroppen. Jag tänker att jag nog kan köra lite långlopp i vår och sedan får vi se. Jag kommer inte göra något som äventyrar mig eller framtida snorsportares hälsa men funkar det att hålla igång gör jag ju det. Det finns ju b-spår, och kan jag inte tävla själv kan jag ju heja på andra. Jag räknar med ett MTB-SM på publikplats, det ska bli rackarns kul!
20 comments
Åh va klokt du resonerar! Träning är bara bra när man är gravid! I den mån man orkar och kan, kör på! Visst måste man anpassa o inte köra värsta endurospåren höggravid:) men de finns ju så mycket annan härlig cykling! Se fram emot en härlig, kravlös cyklig vår o sommar!
Jamen eller hur – och på något vis ändå lite skönt, om allt går vägen blir det här ett år då jag får en paus från att stå vid de där förbaskade hoppen, droppen och megastenkistorna med bestlutsångest och herregudvadontdetgörommanramlarpanik. 🙂
Hade det exakt så; var tvungen att småäta för att INTE må illa!
Och fick i mig GALET mycket citrusfrukter och apelsinjuice….. Haha! 🙂
APELSINJUICE! Där sa du något, men f-n…det är en mil till närmsta mack. 😉
Kloka, fina du <3
Men tack <3 <3 <3
Citron, apelsin och tugga isbitar var mina carvings.
Fick lära mig ett dunderknep igår, man kan frysa is tunt och äta som kex! Awesome 🙂
Åå spännande?
Tufft att du vågar berätta så tidigt,vilket fler av oss borde göra ?
Jag cyklade till 7 mån sedan fick jag inte plats mellan styre å sadel, och det var inga tuffa rundor sista tiden men så skönt när det gällde mot gnissliga fogar.
Jag hoppas att dina sponsorer och samarbetspartners är moderna och stöttar dig ?
Hihi, nej, en får se hur länge man får plats däremellan. Fasen, kanske borde beställt medium-ram i år 😉
De är moderna, det är jag övertygad om!
Klokt och fint skrivet ?
Tack Camilla <3
Grattis! Håller tummarna!
Tack!!!
Hahah älskar svaret ang “mammablogga”. Väldigt liknande hur jag själv tänkt om jag i framtiden skulle befinna mig i den situationen 🙂 Heja dig!
<3
Alltså. Jag har inga egna barn och jag ska inte skaffa heller men jag blir lätt förtvivlad när jag ser mig omkring på alla de som vill, som skaffar, som skaffat. Alltså, de borde definitivt gå mer efter din devis. “Vi ska bli föräldrar, inte byta identitet.”. Håll fast vid det, kan vara bland det mest kloka jag hört i år.
Jag hade ju liksom inte heller riktigt tänkt mig att jag skulle bli förälder, fast jag ändrade mig när jag träffade J, och fastän jag så himla gärna vill bli någons mamma nu är jag absolut livrädd för att bli en sådan där som liksom försvinner bakom sina barn. Jag tänker att kidsen hänger med oss på det vi gör och att livet fortsätter med vissa justeringar liksom 😀