Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Elna Dahlstrand
Elna Dahlstrand Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
1K
4K
720
0
Cyklist på smällen
  • Livet

Vecka åtta plus sex

  • 28 januari, 2017
  • 82 comments
  • 1.1K views
  • 4 minute read
  • Elna
Total
0
Shares
0
0
0

Oh, det här är pirrigt och konstigt att skriva. Det är ju egentligen för tidigt att säga grattis, ni får vänta med det lite. Men det är inte för tidigt att förklara varför jag kände mig nöjd med att “bara” köra 18 av de 34 milen på Abloc Winter Challenge fastän jag hade de piggaste benen i universum.

Det är inte heller för tidigt att be er hålla tummarna ert allra hårdaste för vår skull. För det gör ni väl om jag berättar att vi är i vecka 8+6*, då håller ni väl tummen så hårt det bara går tills de där första kritiska tolv veckorna passerat?

Två dagar innan Abloc Winter Challenge plussade vi på ett graviditetstest. Jag hade på känn att det skulle bli positivt men blev ändå förvånad. Och lite omtumlad. Och jätteglad men ändå orolig.

Så – innan jag ställde mig i startfållan i Jönköping för att cykla runt Vättern mitt i vintern pratade vi förstås igenom det hela, J och jag, och vi kom fram till att om något kändes det minsta konstigt så skulle jag kliva av. Och när det började kännas lite i magen, ungefär som någon form av mensvärk – då tog jag en paus. Och sedan körde jag en stund till men mot slutet av den etappen började det kännas av igen så då trotsade jag världens starkaste ben och kropp och safeade med att sätta mig i följebilen, nöjd och glad med mina 18 mil i klungan. Antagligen hade det varit nemas problemas, nu har jag lärt mig att den känslan inte är farlig – det ska kännas så, och att köra alla 34 milen hade nog funkat fint men jag ville verkligen ta det säkra före det osäkra.

I måndags gjorde vi ett tidigt ultraljud. Då var vi 8+1 och det gick att se att hjärtat i en sexton millimiter lång (kort) varelse slog just precis som det skulle. Det var fascinerande och känslosamt att se hur det pyttelilla hjärtat slog fort, fort, fort därinne. Jag trodde vi skulle vara längre in i graviditeten, alltså upptäckte vi det superdupertidigt.

Om allt går vägen nu är en liten framtida snorsportare planerad till världen i början av september. Och nej – jag kommer inte att sluta cykla. Men just det här året kommer min cykling liksom all annan träning, förutsatt att allt går som det ska, vara kravlös. Förutsatt att jag mår bra tänker jag köra lite långlopp och cykla flowig stig i det tempo kroppen känner för. Jag gissar att det blir mer tid att socialcykla till jäkligt nice platser och knäppa massa grymma bilder, ni vet livsnjutarcykling framför intervaller.

Men som sagt, det är för tidigt för att säga grattis och det är förstås väldigt tidigt att berätta på det här viset, det bryter normen väldigt. Upp till tre missfall på rad är inte konstigt eller ovanligt så det kan förstås gå hur som helst, särskilt nu i början. Att inte oroa sig är milt sagt en utmaning.

Förresten fick vi samma råd igen. Berätta inte för någon förrän vecka tolv passerat. Och då berättade vi hur vi känt, att vi så innerligt önskat att vi berättat för alla dem vi velat dela sorgen med när vi fick missfall i höstas. Och att det är så himla individuellt ifall man vill berätta eller inte berätta. De första tre månaderna som är så kritiska är ju också är en period då det är skitsvårt att smyga med vad som händer för allt är så nytt och omställningarna är så många och så var det ju det där med illamåendet, fy bubblan!

Men hursomhelst – det känns skönt att ni som hänger här vet om. Ni håller väl tummarna för oss nu? <3

 

———

*den första siffran (åtta) är veckor, den andra (sex) är påbörjade dagar efter den veckan, det är så läkare och barnmorskor räknar graviditeten.

43
Total
0
Shares
Share 0
Tweet 0
Pin it 0
Liknande inlägg
  • Gravid
Elna

Elna Dahlstrand delar med sig av cykellycka, mjölksyra och äventyr på en av Sveriges största cykelbloggar. Hon bor i en liten by strax utanför Huskvarna och cyklar både i skog och på landsväg. Hon tävlar gärna på MTB och älskar utmaningarna lika mycket som naturupplevelserna och brinner för att inspirera fler att upptäcka cykel.

Previous Article
  • Cykelblogg

Vintercykling: Hur håller man fötterna varma?

  • 27 januari, 2017
  • Elna
LÄS MER
Next Article
  • Cykelblogg
  • Livet

Statuskoll och massor av tacksamhet <3

  • 29 januari, 2017
  • Elna
LÄS MER
Du kanske också gillar
LÄS MER
  • Livet

Äntligen en snöig helg

  • 10 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Yrselakuten

  • 8 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Random guldkorn 2020

  • 31 december, 2020
  • Elna
Om mammakraften
LÄS MER
  • Föräldraliv
  • Livet

Om mammakraften

  • 15 december, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Overkligheten har slagit ned mitt i vår skyddade vardagslunk

  • 14 december, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet

Långtifuckingfrån friyay

  • 20 november, 2020
  • Elna
Bra måndagsskänsla
LÄS MER
  • Livet

En bra måndagskänsla

  • 16 november, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Livet
  • Lovis

Det åttonde Lovisbrevet: till min dotter som växer upp i en ovanlig vardag.

  • 14 november, 2020
  • Elna
82 comments
  1. Mats skriver:
    28 januari, 2017 kl. 13:56

    Klart vi håller alla våra tummar och stortår för er denna gång och så roligt för ER 🙂
    Underbart att ni väljer att berätta efter allt som hänt och ni vet att vi alla stöttar och skickar kramar till er i både lycka och motgång!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:18

      Tusen tack Mats, det värmer!!! 🙂

      Svara
  2. sara skriver:
    28 januari, 2017 kl. 14:16

    Håller prick alla tummar jag har!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:18

      Yay!!! <3

      Svara
  3. Emma Hällbacka skriver:
    28 januari, 2017 kl. 14:30

    Håller tummarna stenhårt! Och himla fascinerande att de redan har ett hjärta när de är 16 millimeter! :O *ryser lite pga läskigt*

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:19

      TACK! Och ja, det är verkligen fascinerande, hur får det ens plats ett hjärta och ett system att pumpa runt blod i. Livet är fascinerande!

      Svara
  4. Jenn - forever abroad skriver:
    28 januari, 2017 kl. 15:28

    Jag tycker det är så fint att ni väljer att göra exakt precis så som ni känner – att berätta när ni vill och inte när man “bör”. Jag gillar folk som bryter normer 🙂 Och ja, jag håller tummarna här borta i Helsingfors. KRAM!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:20

      TACK, så himla glad jag blev för din kommentar, det är ju alltid lite pirrigt att bryta normer men vi kom fram till att det passade oss. Massor av kramar tillbaka till dig!!!

      Svara
  5. Märta skriver:
    28 januari, 2017 kl. 15:43

    Håller tummarna stenhårt! 🙂

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:20

      TACK 😀

      Svara
  6. Helena Enqvist skriver:
    28 januari, 2017 kl. 16:51

    Klart tummarna hålls! Kram <3

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:20

      TACK bästa du! <3

      Svara
  7. Sara Borg skriver:
    28 januari, 2017 kl. 17:08

    Oooooooooooooo! Kram kram kram <3

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:20

      <3 <3 <3

      Svara
  8. JB skriver:
    28 januari, 2017 kl. 17:50

    Det behövdes ju ingen exsamen i raketforskning för att gissa varför du inte körde hela vägen runt Vättern. Tänk att man kan bli så glad för en “okänd” människas skull. Håller tummarna så att dom blir blå.

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:22

      Haha, nej – de flesta hade nog räknat ut det för länge sedan. Tack för tummarna och tänk – du anar inte hur glad jag blir när du hänger i mitt kommentarsfält, blir glad för varenda kommentar även om jag inte alltid svarar på dem!!! <3

      Svara
      1. JB skriver:
        30 januari, 2017 kl. 10:13

        Tack! Det värmer. Nu kommer jag att vara på gott humör hela dagen.

        Svara
        1. Elna skriver:
          30 januari, 2017 kl. 10:14

          Yay! 😀

          Svara
  9. Nipe skriver:
    28 januari, 2017 kl. 18:00

    Härlig läsning! Grattis!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:22

      TACK <3

      Svara
  10. Victoria Adell skriver:
    28 januari, 2017 kl. 18:10

    Åhh, håller tummarna! Känns igen den där känslan att kunna se hjärtslag hos ett så yttre-pytte liter foster. ❤
    Kram

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:23

      Åh, TACK Victoria. Det är hård tumhållning, är så himla nervös att det ska gå fel igen. Och ja, shit vilken grej det var att se det där lilla hjärtat fladdra! <3

      Svara
  11. Emmi - explorista.se skriver:
    28 januari, 2017 kl. 18:26

    Tummarna hålls, allt vad jag kan! 🙂 Kram!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:23

      Tack Emmi <3

      Svara
  12. Hasse skriver:
    28 januari, 2017 kl. 18:49

    Här hålls det tummar och tår minsann. Fattas bara annat! 🙂

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:23

      Bästa Hasse, stort tack!!! <3

      Svara
  13. Anna, Gbg skriver:
    28 januari, 2017 kl. 18:54

    Håller alla tummar och tår för att detta går vägen!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:23

      TACK Anna!!! <3

      Svara
  14. Lisa Hällsten skriver:
    28 januari, 2017 kl. 19:02

    Så glad för eran skull❤️

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:23

      TACK Lisa <3

      Svara
  15. Elin skriver:
    28 januari, 2017 kl. 19:04

    Håller tummar, tår och kan intyga om att ni har något helt magiskt framför er <3

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:24

      Tack – och skönt att du kan intyga det. Tänker att det blir magiskt och slitigt och ovant och nytt och häftigt och alltmöjligt som man inte har en aning om <3

      Svara
  16. Malin skriver:
    28 januari, 2017 kl. 19:08

    Åh, så härligt att läsa! Jag håller alla tummar och tår! Kraaaam ❤

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:24

      Tusen tack Malin och massor av kramar tillbaka <3 <3 <3

      Svara
  17. Carolin skriver:
    28 januari, 2017 kl. 19:16

    Håller tummarna så hårt det går – självklart! Fantastiska nyheter, verkligen!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:25

      Tack Carolin, glad att du håller tummarna!!! <3

      Svara
  18. Anna skriver:
    28 januari, 2017 kl. 19:27

    Hippie för er skull! <3

    Svara
    1. Anna skriver:
      28 januari, 2017 kl. 19:27

      Ja du fattar kanske att det skulle stå jippie….

      Svara
      1. Elna skriver:
        29 januari, 2017 kl. 22:26

        Hippie kanske inte var så dumt ändå, om det går vägen så lär barnets far ägna pappaledigheten åt att svetsa ny plåt på våran väldigt rostiga VW-buss så fort ungen sover. TACK för både hippie och jippie! <3

        Svara
  19. Angeliqa skriver:
    28 januari, 2017 kl. 20:03

    Håller tummarna ❤❤❤

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:26

      TACK <3 <3 <3

      Svara
  20. Emilia skriver:
    28 januari, 2017 kl. 20:12

    ÅåÅ. Pirrigt och tummar hålla <3

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:27

      Tack Emilia!!! <3

      Svara
  21. Malin skriver:
    28 januari, 2017 kl. 20:30

    Hurra för er! Håller mina tummar. Stor kram

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:27

      Stort tack för tummarna och kramar tillbaka till dig förstås! <3

      Svara
  22. Elin Häggberg // Teknifik skriver:
    28 januari, 2017 kl. 20:52

    Håller tummarna för er!!! Vilka fina nyheter. ❤

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:27

      Men TACK Elin, glad att du håller tummarna!!! <3 <3 <3

      Svara
  23. Lisa / livet från den ljusa sidan skriver:
    28 januari, 2017 kl. 20:55

    Mina tummar har du! Ett tickande hjärta är bästabästa – lär bli en älskad framtida snorsportare. kram!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:29

      Tack för tummarna! Åh, ja – verkligen, det var det bästabästa – och vi får hoppas att hen gillar det där med snorsport! 😀 KRAM <3

      Svara
  24. Julia skriver:
    28 januari, 2017 kl. 20:59

    Håller tummarna så klart!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:29

      TACK <3

      Svara
  25. Anonym skriver:
    28 januari, 2017 kl. 21:09

    Grattis och lycka till med allt!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:29

      TACK <3

      Svara
  26. Hanna skriver:
    28 januari, 2017 kl. 21:27

    Såklart vi gör!! Här är två hårt hållna tummar till 🙂

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:29

      TACK <3

      Svara
  27. Clara Edvinsson skriver:
    28 januari, 2017 kl. 22:46

    Ååååh stort GRATTIS! Så himla roligt, jag har väntat på att du skulle skriva det här inlägget – gissade att det var pga graviditet du inte valde att cykla hela sträckan runt Vättern vilket är helt förklarligt. Jag håller alla tummar jag har! Kram

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:30

      TACK <3 Och ja, jag tänkte nog att ganska många skulle räkna ut vad det handlade om. Stor kram tillbaka till dig Clara!!!

      Svara
  28. Katta Bucketlife skriver:
    28 januari, 2017 kl. 22:49

    Så fint att dela och att ni följer känslan och inte normer. Håller tummar & tår och hoppas att illamåendet passerar snart! Stor kram!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:30

      Miljoners tack Katta <3

      Svara
  29. Katja K skriver:
    28 januari, 2017 kl. 23:08

    Stort lycka till, önskar er bara det bästa, och att allt går som det ska.

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:30

      TACK <3

      Svara
  30. Christer skriver:
    29 januari, 2017 kl. 06:54

    Håller alla tummar som finns . KuuuuuuuuL

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:30

      TACK Christer!!! <3

      Svara
  31. Helena skriver:
    29 januari, 2017 kl. 07:36

    Åh vad roligt. Håller tummarna i Värmland också. Anade också att det var därför du inte cyklade runt hela Vättern. Skönt att få göra ett ultraljud redan nu och inte gå och vara orolig till V18. ( om det fortfarande är då man gör det första UL, var det 2006 i alla fall) Lycka till!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:33

      TACK <3
      Första ultraljudet och KUB/fosterdiagnostik om man vill göra det sker i vecka 12 i vårt landsting, men eftersom vi var oroliga fick vi göra ett ultraljud ungefär vid den tidpunkt då det slutade växa förra gången. Dock är det ju lite vanskligt, vad som helst kan hända och det är ju bara just det ögonblicket man tittar efter som man vet att allt står rätt till så vi får ändå oroa oss, men något mindre. Vi vet ju iallafall att det klarade sig längre den här gången, en liten trygghet. STOR KRAM!!!

      Svara
  32. Mari skriver:
    29 januari, 2017 kl. 07:55

    Håller alla tummar och tår jag har. <3

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:33

      Tack Mari <3 <3 <3

      Svara
  33. Katja skriver:
    29 januari, 2017 kl. 08:20

    Misstänkte! :))) Supergrattis, all lycka till er och det kommer att bli hur fint som helst, det vet jag! Kram!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:34

      Tack bästa du, inte ett dugg förvånad att du räknade ut. 😀 Skickar massor av kramar tillbaka <3

      Svara
  34. Birgitta skriver:
    29 januari, 2017 kl. 09:30

    Så glad för er skull, stort grattis???

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:34

      TACK <3

      Svara
  35. Magnus Carlsson skriver:
    29 januari, 2017 kl. 15:09

    Håller alla tummar! Har själv varit där ni varit och är. Vet hur det känns. All lycka till er. Massor av kramar!

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:34

      Tusen tack!!! <3

      Svara
  36. Emilia Westerström skriver:
    29 januari, 2017 kl. 19:03

    16 millimeter? Är det inte helt fantastiskt och märkligt på samma gång, en och en halv centimeter med ett litet hjärta. Jag har hållt tummarna sen du avslöjade nyheten i tåget! <3

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:35

      Det är helt galet, 16 millimeter tänker man ju inte att det ens ska få plats ett hjärta i. TACK för att du håller tummarna <3 <3 <3

      Svara
  37. Trail & Inspiration skriver:
    29 januari, 2017 kl. 19:13

    Förstår definitivt era tankar kring det där med om man vill vänta till efter vecka 12 eller INTE.
    Det är ju oerhört individuellt. Om man vill kunna sörja utan att gömma sorgen, är det ju så mycket lättare om man berättat det innan.

    Men håller SJÄLVKLART alla tummar och tår för er! Så himla roligt!! ❤️❤️❤️ 🙂
    Kram M

    Svara
    1. Elna skriver:
      29 januari, 2017 kl. 22:36

      Verkligen, och det är nog det rådet jag skulle vilja att alla fick, att man tänker igenom hur man själv vill ha det och vad som passar bäst för respektive individer. Det var inte självklart för oss heller att berätta på bloggen såhär tidigt men vi resonerade kring det och kom fram till att vi gör så ändå. KRAM <3

      Svara
  38. Resfredag skriver:
    29 januari, 2017 kl. 23:14

    Så fantastiskt ändå, att få se det lilla hjärtat picka. Stor kram!

    Svara
  39. Mia Bergvall skriver:
    30 januari, 2017 kl. 07:15

    Håller såklart tummarna för er!
    Förstår på ett sätt inte rådet med att vänta med att berätta, själv vill jag berätta tidigt av den enkla anledningen att jag skulle berätta om ett eventuellt missfall ändå. Ibland känns det som alla väntar med det för att en graviditet förväntas vara rosaskimrande och perfekt, vilket det såklart inte alltid är. Givetvis gör alla som dem vill men jag tror alla skulle vinna på att vara mer öppna med de tankar och känslor som en graviditet medför.

    Svara
  40. Stina Svensson skriver:
    30 januari, 2017 kl. 20:14

    Håller stenhårt! Kram!

    Svara
  41. Pingback: Om kärleken till en liten L. - Elna Dahlstrand
  42. Pingback: Gravidvecka 37 - nu räknas graviditeten som fullgången! - Elna Dahlstrand

Kommentera gärna, då blir jag glad! Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Cykellycka, mjölksyra & äventyr

Input your search keywords and press Enter.