Våren kom på riktigt igår. Vi fick en så himla fin dag tillsammans, en sådan där dag då tårar blandades med varma skratt, då tungt blandades med lätt. Krokusarna blommade på kyrkogården och solen som strålade från en klarblå himmel värmde trots att det blåste lite kyligt när vi följde vår morfar till den sista vilan. Fåglarna kvittrade, katten rullade sig i smuts sådär som katter med vårkänslor gör, jag grät och jag log.
Mitt i all stor sorg och alla känslor fortsatte förstås livet som vanligt. Mejl i inkorgen. En paketavi i brevlådan. Ett blogginlägg. Tacksamhet över familj och vänner och tacksamhet över ett tryggt hem där det doftar svagt av linoljesåpa efter senaste storstädningen, ett hem där vi somnade mellan nytvättade lakan och sov gott en hel natt och vaknade en helt vanlig torsdag då våren kommit.
Snödroppar från morfars trädgård i ett glas på bordet, solstrålar som dansar in genom fönsterrutorna som munblåsts för över ett sekel sedan. Kaffe och äggmacka. Idag är en torsdag då jag inte måste göra någonting, förutom att kanske gå ut en sväng i våren nu när den äntligen är här.
4
