Det är så varmt att jag liksom inte orkar skriva. Orden smälter bort. Men idag, i förmiddags – när jag körde ett varmt och svettigt pass och fantiserade om saker som att köra Abloc Winter Challenge – då hittade jag några skuggiga och svala stigar i skogen, stigar med en aning bris och skydd från den gassande solen och då tänkte jag att skogen – det är mitt happy place oavsett vad. Sedan tog jag två QOM och cyklade hem och kramade min dotter och min sambo. Också ett happy place, att få krama dem man älskar.
Ett unhappy place är den gnagande oron i hjärtat över all skog som förstörs i eldar just nu. Det är så overkligt otäckt.