Foto: Niklas Jonsson, Ceres Challenge (Backen på Ceres Challenge går under namnet Mördarbacken och man får godis på toppen)
Blicken långt fram, kroppen och tyngdpunkten nära cykeln, en växel som är perfekt – inte för tung och inte för lugnt, vägvalsplanering och ben som jobbar, jobbar, jobbar. Det händer någonting bakom mitt pannben när jag får syn på en brant och teknisk uppförsbacke, jag taggar till och tänker att den där backen, det är en backe jag minsann ska ha på mitt CV, den ska INTE få göra kaos med mig.
Det kanske inte alltid går fort och det är ju förstås ofta skitjobbigt och mjölksyrasvidigt men det ska gå och om det mot förmodan inte gör det försöker jag gärna igen. En annan väg över rötterna, en annan plan förbi stenskravlet, en annan växel – uppförsbackar är till för att cyklas oavsett hur branta och steniga och galna de är.
Jag älskar branta och stökiga uppförsbackar och det är väl tur det för vi har många sådana här hemma. Men vet du vad jag faktiskt saknar just nu? En sådan där omöjlig backe som jag inte satt ännu – jag måste nog ta och leta på en sådan för jag är lite sugen på det där sprudliga lyckoruset som kommer när man klarar en svår backjäkel första gången.
Har du en uppförsbacke du inte knäckt ännu men längtar efter att klara? Eller gillar du inte ens uppförsbackar på samma vis som jag gör?
16
6 comments
Jag är jättekluven. Uppförsbackar är inte något kul alls. Jag är tung och uppförsbackar är alltid jättejobbigt. Men känslan när man har besegrat en teknisk stigning för först gången är obeskrivlig. Man får en sån härlig kick som kan sitta i länge. Och då är plötsligt uppförsbackar kul!
Kände sådär i höstas när jag skulle tillbaka efter graviditeten, att vara tung var jobbigt. Annars har jag alltid gillat uppför men fegar utför!
Jag ääääälskar backar 🙂 fast nerför, snabbt och kul och gärna med små hopp som kittlar i magen, hjul som slirar till på marken så stenarna sprätter! Uppför är som tortyr men jag jobbar på att klara de jäkla uppförsbackarna vad gäller allt från flås, pannben och till styrka.
Vi är tvärtom, jag önskar att jag var lite coolare och modigare utför. Jobbar på det, jobbar på att bli bekväm med kittlet när hjulen lämnar marken och när det sladdar snabbt i kurvorna. Har du några tips till en som inte är en nedförstalang?
Det sjuka är att jag är rädd för uppförsbackar! Hur kan man vara det men inte rädd för nerförsbackar??? Jag har inget konsekvenstänkt nerför, men har det uppför ? Nerför är ju sååå kul så jag var kör medans uppförsbackarna känns som väggar jag ska klättra upp för. Jag trillar oftare uppför än nerför, har svårt med att hitta rätt position, rätt växel och rätt väg. Vi borde träna ihop och komplettera varandras brister, ha ha! Tips nerför är egentligen lita på cykeln, den klarar det mesta, inte fega ur och träna, träna och träna på att hoppa på varenda liten sten och kläpp man hittar i skogen
Älskar ditt fightingface!!! 😀