Jag har fått se sporten växa under åren jag har hållt på. Och jag har vuxit med den. Som jag har vuxit med den. Jag har snöat in fullständigt på mtb men det har gett mig så magiskt mycket tillbaka. Vänner. Kärlek. Bebis. Sammanhang. Mål och mening.
Därför är det inte utan att jag nyper mig lite i armen när mejlen från svenska cykelförbundets grengrupp i MTB landar i inkorgen och jag tar frågeställningen med mig och funderar igenom vad jag tycker och sedan bollar den vidare till tjejerna i laget för att höra vad de tycker.
Att inte bara få växa som människa med något som betyder mycket utan även få vara med och försöka påverka – det är jag så tacksam över.
