Vi plockade ut Lovis cykel i snön häromdagen. Först var hon missnöjd över att det kom snö på däcken och morrade medans hon försökte borsta bort den. För att distrahera frågade jag om hon inte ville cykla lite. Hon nickade. Och så pekade hon mot den lilla backen på gräsmattan.
“Vill du cykla i backen?” frågade jag.
“Mhm” svarade hon och började gå mot backen.
Jag tog cykeln och följde efter och när vi kom till backen fick hon sätta sig på den och så hjälpte jag henne att cykla ned. Sedan ville hon gå av, knata uppför backen så fort det går när man är inpackad i en lite för stor overall och när hon var uppe ville hon ha hjälp att cykla nedför igen. Fem gånger i rad – sedan ägnade vi oss åt lite andra viktiga saker som att kolla på en grop och plocka pinnar.
Det verkar vara ett downhillfrö vi fått – det är ju lite skoj ändå att hon vill åka nedför backar, resten kan liksom kvitta. Jag säger som Lovis själv alltid säger när hon ser en cykel: “ejja, ejja, ejja”!
20
2 comments
Gillar sadellösningen! 🙂 Gissar att cykeln är något för stor än… Vi hade liknande problem för vår lillknatte, och löste det med att sätta dit min platta landsvägssadel i stället för springcykelns tjocka. Såg skrattretande komiskt ut, men funkade! 🙂
Smart att ni löste det så, vi har pratat om ngt liknande! ✌?