Vabruarimilen

Så hände det oss också. Vabruari. Det hände väl egentligen redan i måndags och Jimmy har varit hemma med en febrig och dundersnorig Lovis tills i går och idag delade vi vabbdagen i två eftersom vi båda ligger efter rejält i workload. Hans kunder väntade på värme, mina på hemsida.

Ofta fastnar jag i ett “det är inte lönt”-tänk och ids inte göra det där jag egentligen vill men idag lyckades jag mota bort alla hjärnspökena och ge mig på det jag tycker är omständigt ändå. När Lovis blev allt tröttare framemot senförmiddagen tog jag ett djupt andetag och fokuserade på att få ihop en plan snabbt.

Jag bytte om till cykelkläder, rafsade ihop lite dunjacka och klämmisar och extraslang och verktyg och dricka och blöjor och allt som ska med när en ska träna med barn. Sedan byltade jag på barnet varma kläder och tog med henne ut i garaget och kopplade loss crossen ur trainern, satte på utomhushjulet, micklade fast cykelvagnen och drog iväg på sovstundspass.

PJUH. Det är så omständigt och så mycket prylar och många saker att tänka på men när jag gör det blir jag så nöjd. Och vilken vabbförmiddag sedan – när jag väl navigerat ut till saltad och plogad väg och kunde cykla säkert fick jag ett helt okej pass ändå. Visst – det blev bara en och fyrtio i rulltid men det blev ju just ändå det – och det är en timme och fyrtio minuter mer än ingenting.

Jag fick röra på mig och Lovis fick precis det förkylda småttingar behöver: vila. Så sjukt nöjd med min vabruaripremiär alltså. Och så mycket mer pepp efter er fina respons igår. Tack!