Det enda som swishar förbi just nu är DNS:erna. Min plan med den här säsongen var ju att jag skulle vara i magisk form. Snabb och stark och uthållig och bra.
Det började alldeles fantastiskt med den bästa grundträningen jag någonsin fått till. Vi kickade igång mig en vecka in i november och det gick kanske lite för bra – det mesta flöt på helt enligt plan hela vintern.
Ni vet ju hur det gick. Lovis började på föris ett par veckor in i januari och sedan i början av februari har jag varit mer sjuk än frisk. Hejdå bålstabilitet. Hejdå uthållighet. Hejdå möjlighet att formtoppa inför säsong. Hejdå med tävling efter tävling. Hej besvikelse.
Jag gör DNS på DNS. Billingeracet, Mjölbybiken, Huskvarna GP och så inställda träningar på det och det gör mig så frustrerad för det här är en satsning jag kunde göra nu. Jag får nog inte chansen igen på det här viset för det tar mycket fokus från familj och kräver stor backup av tålmodig partner.
Det är dock bara maj. Om vi bara får vara friska kanske det går att ordna upp och hitta farten jag drömmer om, grunden har vi ju liksom fortfarande kvar mycket av. Mina a-tävlingar, alltså de tävlingar jag lägger extra fokus på, ligger inte förrän i andra halvan av säsongen och jag vet att min coach kommer göra allt för att hjälpa mig mot mina mål så fort jag är frisk.
