Det där uttrycket som man ser lite här och där, på muggar och t-shirts och instagraminlägg titt som tätt; The mountains are calling and I must go, det förstod vi oss på när vi åt kvällsmat på Gränsjövålen och tittade bort mot Städjan. Man får någon sorts särskild längtan när man tittar på berg, eller hur?
Det är något speciellt med toppar. Faktiskt som om att de ropar lite grann på en. Vi kikade och pratade om att mamma berättat att Städjan är ett mycket vackert fjäll att vandra på. Jag hade sett Städjan ur ett annat perspektiv från cykelsadeln några timmar tidigare och stigarna som tydligt jobbade sig upp på toppen såg så inbjudande ut på håll.
Vi läste oss till att det var en medelsvår tur om ungefär fem timmar och bestämde oss för att det var görbart med barn. Och så bestämde vi oss för att göra topptur dagen därpå för att ta reda på om det var lika vackert på nära håll som det var på långt och för att få ett gemensamt dagsäventyr under våra dagar i Idre Fjäll. Städjan ropade och vi behövde gå dit.
2 comments
Det första vi gjorde när vi började cykla mtb för 4 år sedan, var att ta med våra nya cyklar till Idre och tillbringa en långhelg där. Vi fick för oss att cykla upp till Städjan och sedan mot Nipfjället och vägen ner för berget och tillbaka till fjällanläggningen och stugan. Sagt och gjort, vi cyklade runt knallen med alla skidbackar och över en bäck och på några småvägar och stigar och kan fram till leden som skulle ta oss upp för slänten upp mot Städjan. Vi kom väl ca 100m sedan var det dax att börja bära cykel. Och som vi bar. Det tog säkert en timma att släpa upp cyklarna tills det var s¨å slätt och flackt att det blev cykelbart igen. Då hade vi kommit upp över trädgränsen och var strax nedanför Städjan. Då var det läge att pusta lite och äta lite matsäck. Sedan cyklade vi mot Nipfjället och kom så småningom fram till en parkeringsplats. Från den var det asfalterad väg ned för fjället tillbaka till stugan.
Har en stark längtan tillbaka.
Min familj hyrde en stuga på sportlovet, halvvägs upp till Nipfjället, när jag var barn i slutet av 70-talet och vi åkte i princip bara tur på fjället. Det var kul att så här långt senare få se hur det såg ut utan all snö.
Det var faktiskt på Idrefjäll jag allra första gången provade på MTB! Då var du motvalls tonåring och ville inte åka på familjeläger med GBOK längre.
Och bergen, de kallar ständigt och man måste gå, du börjar fatta vad livet går ut på 😉