Vi har någon sorts gnällig och megamammig fas i vår relation, Lovis och jag. Kanske är det min stora trötthet som smittar av sig på henne – men när vi ska hänga hemma blir det mest gnäll, kink och uppmärksamhetskrävande aktiviteter och jag känner mig mest som världens sämsta morsa som inte får till något bra. Vi kommer hem från föris, hon vill att jag ska sätta på TV:n, jag säger nej och så är vi igång och småkinkar, trötta båda två. Och så petar hon i maten och härjar runt och får inte alls i sig ordentligt med middag.
Det är som att det är någon sorts mammighet inblandat i det hela också för hon är inte alls på samma vis med Jimmy. När de är själva – om vi är båda med henne så klänger hon något så makalöst på mig, det är bara mamma som gäller. Kanske vet hon att hon kan köra med mig på ett annat vis eftersom jag är just mamma – sedan hennes första dag tändigt på vakt för att rätta till, fixa, ordna, göra bättre, se till så att det är bra. Med Jimmy är det glada miner, stoj och skoj.
Men. Jag har kommit på vad jag ska göra för att det där vardagsgnället inte ska bli av. Middagen packas ned i en ryggsäck och så sticker vi direkt från förishämtning till något kul ställe utomhus. Eftersom vi båda är småtrötta efter en arbets- och förskoledag måste det vara enkelt och ganska lättillgängligt. Häromdagen stack vi till en strand vid Vättern tillexempel.
Vi åt köttbullar (oh, yes, halvfabrikat – jag som aldrig skulle ge mitt barn det) och pasta och macka och tomater och gurkstavar och delade på en flaska gott cykelvatten. Sedan kastade vi sten, gick balansgång, jagade varandra, kastade mer sten, tittade på färgerna på löven och småpratade på det där skojiga viset som man småpratar med en tvååring på.
Succé. Inte ett gnäll. Bara en glad unge som ville upptäcka världen och kramas om vartannat och som åt ordentligt med mat. Äta ute alltså. Mitt recept för mindre vardagsgnäll, gång på gång på gång. Det funkar ungefär alltid. Har du testat?
1 comment
Känns igen – kul ni hittat detta kul sätt kring middagsmaten. Vilka fina foton!
Vi har alltid med oss en liten matlåda med uppskuren frukt till hämtning. När vi sedan kommer hem blir det lek, ibland tv omgående, ibland inte alls. Lillen har ofta vart ute hela dagen så lite chill i soffan med tv är OK för oss. Under tiden hinner den som hämtar laga middag och förhoppningsvis faller det lille herrn i smaken. Alltid halvfabrikatmat som reserv om han inte skulle gilla lagade maten.. vill hellre han ska få i sig mat än inte alls, då han är rätt smal och rör på sig oändligt mycket.
Alla hittar sina trix och på det stora hela blir det ju bättre. Ska bli spännande se hur det blir när riktiga trotsen börjar komma mer..