Motorsåg, belastningsregister, paket och vardagsglimtar

Livet är intensivt just nu. Mitt företag har fått riktigt bra snurr och under de här veckorna har jag en aning för mycket att göra. Med en utmattning i bagaget blir det förstås en utmaning och jag måste hålla mig till de 80% jag vet att jag har energi till – jag måste ständigt väga av hur mycket jag klarar och påminna mig om att jag inte fixar att sitta och jobba igen efter nattning. Och att jag går sönder alldeles om jag inte tar ett par helt lediga dagar i följd varje vecka. Helg är ändå en väldigt bra uppfinning.

Det är lustigt, eller egentligen inte lustigt alls, det finns ju massor av förklarande forskning, men anledningen till att det inte uppdaterats så mycket här det senaste att jag inte klarar av skärmar om kvällarna längre. Jag blir så stressad av att sitta med datorn – så efter åtta är det liksom kört om jag ska få någon sömn alls. Bloggen brukade vara min avkoppling om kvällarna – nu kan jag inte sitta om kvällen ifall jag ska lyckas slumra in i lagom tid för att över huvud taget orka med att gå upp rörmokartidigt och härja iväg Lovis till förskolan.

Men även om det är extremt intensiva dagar är de bra dagar. Lovis sover sedan ett par veckor tillbaka hela natten utan att kräva välling (HURRA!) och hon går äntligen med på att äta sin kvällsvälling i en vanlig flaska istället för medela-flaskorna som är helt hopplöst pilliga att hålla på med.

Jag har skrivit på för ytterligare ett år med VOID och är så himla glad för det. Det landade ett paket med lite casual-kläder (de släppte nytt precis) och uppdateringar till vintergarderoben hemma för några dagar sedan. Lovis var lite avis att det var mamma som fick paket men det ordnade sig när hon fick hjälpa till att öppna.

En annan högaktuell grej som synts lite i mina stories på instagram är en motorsåg. Jag har en ny kund på väg in och det finurliga med mitt jobb är ju att om jag ska kommunicera riktigt bra måste jag vara väl insatt i vad kunden gör, hur kunden gör det och varför. Den här kunden utbildar inom motorsåg och röjsåg och jag blev extremt glad när de ställde kravet att jag skulle ta ett AB-kort för motorsåg innan vi börjar. Drömmen.

Jag är ju uppvuxen med skog. Fast inte med att ta ned skog, utan att bevara och vårda gammelskog – min pappa drog runt oss ungar till skyddsvärda skogar och listade nyckelbiotoper, inventerade svamp och kollade efter vitryggig hackspett med Gränna skogsgrupp som barn och jag tyckte så mycket om det. Ett tag var jag inne på att bli biolog eller ekolog men matten ställde till det och det blev inte så – och jag undrar ungefär varenda dag varför jag inte har ett jobb där man får vara ute. Det har jag ju visserligen – jag har ju Cykellycka Event & Upplevelse nu, det är ljuvligt utomhusjobb.

Men hur som helst – i två dagar har jag fått leva drömmen om utomhus och gått från att aldrig ens startat en motorsåg till att fälla ett träd alldeles själv. En gång gjorde jag ett jobb för LRF-satsningen Säkert Bondförnuft, jag illustrerade en barnbok som skulle öka säkerhetstänket på gårdar där barn vistas och då fick jag se en informationsfilm med människor som skadat sig inom jordbruk och skogsbruk. Jag klarade inte av att se klart filmen och kunskapen från det jobbet gör att min respekt för motorsågen är extremt hög. Per default är jag ju dessutom rädd för ungefär allting – hur hårt tror ni mitt hjärta slog av nervositet, koncentration och adrenalinpåslag när mitt första träd skulle ned? Det känns dock mäktigt att ha kunskapen att säkert kunna hantera ett av våra farligaste verktyg även om jag skulle behöva såga massor för att bli riktigt bra på det. (Den som kan det här och tycker att stubben är för j-la hög kan lugna ned sig. Träden ska bli massaved och vi skulle öva ytterligare på stubbarna).

Förresten så har barngympan på ÖIS dragit igång. Det är 45 minuters kontrollerat kaos varje tisdag och ungarna älskar det. Vi är två mammor som leder tillsammans och jag är så himla glad att vi är just två – som igår tillexempel, Lovis som älskar att gympa ville först bara sitta på tjockmattan och äta banan och la sig sedan gråtande på golvet och ville inte vara med. Då höll Erika ställningarna och jag tröstade. Vi värmer upp med lite dans, sedan kör vi hinderbana och så avslutar vi med lekar och både vi och ungarna lär sig massor.

Igår visade vi upp våra “polisbrev” för ansvarig inom klubben också. Det där tycker jag är riktigt bra – för att få hålla på med kids krävs sedan årsskiftet ett utdrag ur belastningsregistret. Inte en dag försent, tryggare för alla att ledare inte har olämplig bakgrund.

Vilken lång uppdatering det blev. Jag har längtat efter att skriva i flera dagar – även om det emellanåt kanske går lite tid mellan inläggen kommer jag nog aldrig att sluta, att skriva här är bland det bästa jag vet.

EN GREJ TILL! Alicia Petersdotter och jag planerar MTB-läger i slutet av april med fokus på långlopp. Du kan faktiskt redan boka din plats om du vill, all infon finns här.