Om att åka räkmacka genom pandemi

Det är okej att vara besviken när drömmar och planer plötsligt förändras. Det är okej att tycka att det är besvärligt. Vi är ju inte på något vis vana vid den här situationen, vi är tvärtom vana vid att ha det alldeles för bra. I min cykliga värld ställs de första två månadernas tävlande in. Och mina nära och kära missar jobb och allting liksom gungar. Och det är okej att vara besviken. Men vi får inte drunka i det.

Vi reagerar olika. En del får panik och bunkrar toapapper. Andra kanske reagerar med att skaka av sig oron och bli arg för att man vill att allt ska vara som vanligt. En tredje blir förbannad på alla som bunkrar toapapper. Själv är orolig fast jag försöker låta bli. Jag har en klump i magen för jag förlorar inkomst när saker förändras, ställs in och prioriteras om. Saker jag skulle kommunicerat kring för kunders räkning inträffar inte, event jag skulle varit med på blir inte av.

Det finns en tanke som återkommer till mig gång på gång. Vårt barn har mat på bordet, rena sängkläder, favoritpyjamasar, leksaker, värme, kärlek och trygghet. Vilken tur jag har. Vilken tur vi har. Vilken tur hon har. Alltså, på riktigt – fatta vilket oerhört privilegium. Förstår ni vilken enorm jäkla räkmacka vi får åka på genom tid av pandemi, förstår ni så bra oerhört bra vi har det? Det är knappt jag förstår det själv.

Här hemma hos oss har vi gott om mat eftersom vi alltid storhandlar, vi har rent vatten, blöjor, tak över huvudet, välling, frysen full med lokalproducerad mat och vi myseldar i kakelugnen medans vi muttrar om hur omständig vardagen blev och att aktierna störtdök. Och att det kändes lite konstigt att behöva be min syster åka och köpa frukt åt oss eftersom vi är lite snoriga hela bunten.

Men gång på gång kommer en våg av tacksamhet. Tänk om jag inte hade kunnat ge henne allt det där. Tänk vilken vinstlott vi ändå dragit som i tid av pandemi får ha allt det vi har. Jag får kämpa med att skaka av mig tankarna på hur mammor på flykt har det både i vanliga fall och i tider av pandemi.

Det är okej att vara besviken. Men det är inte okej att drunkna i majonnäsen på räkmackan vi åker runt på även i tid av pandemi och stängda gränser.