Vilken galen fredag det har varit idag. Jag har gråtit och skrattat om vartannat i en röra som passar bra in på den här tokiga pandemitiden vi lever i.
Jag har varit ledig med Lovis idag. Fredagar är vår lediga dag även om det idag kändes som vilken dag som helst eftersom jag varit hemma med henne hela veckan. Hon var snorig i onsdags morgon och vi fick stanna hemma från föris och jag har inte jobbat. Det är nästintill mer regel än undantag att jag inte kan jobba numer och idag tappade jag ett uppdrag eftersom vaben gjort att jag inte kunde leverera i tid.
Morgonen började bra – Lovis sov till sju och mamman var nöjd. Sedan drog komma i tid på förmiddagen-kaoset igång eftersom jag skulle vara hos en arbetsterapeut vid tio och lämna Lovis hos mormor klockan nio. Självklart innehöll morgonen alla obligatoriska katastrofer som att liten skulle ramla och slå sig hårt i huvudet och stor skulle slarva bort allt från bilnycklar till sig själv.
Jag grät en timme hos en tålmodig och lösningsorienterad arbetsterapeut jag inte träffat tidigare. Arbetsterapeuter är grejen – man kommer dit med sitt kaos och går därifrån med uppgifter man hat-älskar. Struktur och tidsuppfattning står på min akuta agenda just. Träning, sömn och att ta reda på hur lång tid saker tar. Låter ju förbaskat enkelt men jag är i ganska dåligt skick och då är det svårt.
Efter besöket på vårdcentralen torkade jag mascararänder på toaletten, tog mig samman och tänkte att jag skulle åka och köpa lite extra slang och annat hos Sportson men när jag ringde mamma blev jag orolig. Lovis som var förtvivlad när jag lämnade henne hade somnat i sin mormors knä och det är en grej som inte händer, hon somnar ALDRIG i någons knä om hon inte är toksjuk. Blev förstås orolig att hon fått en hjärnskakning när hon ramlade på morgonen och kastade mig in i bilen och körde upp på berget med någon form av vänta-sju-timmar-i-1177-medans-barnet-tynar-bort-i-min-famn-scenario framför mig. Det var inte någon fara på taket – när jag kom fram var hon pigg och glad och som vanligt.
Sedan hängde jag och Lovis hos min mamma, fick lunch och mys och prat innan vi skyndade oss från Huskvarna hem till Alboga för fredagens höjdpunkt. Glassbilen. Anders på Grenna Glass körde en vända med deras glassbil i äkta Covid-19-anda så att alla i krokarna ska kunna få finglass även om de sitter i karantän. Lovis tog sin Tadpole Mini från Frogbikes ut till vägen och väntade otåligt på glassbilen. Det kom ett “WOW MAMMA, WOW” när den svängde av hos oss – sedan var hon mest blyg medans jag valde Farbror Lennarts Choklad, Backyard Berries och Salt kola. Den där glassen de gör är himmel – man kan tro att polkagrisar är det godaste i Gränna, men det är glassen som är grejen.



När vi gömt glassen i frysen Frogbajkade vi till grannarna och gungade en sväng innan vi drog hem på bananfika och hoppade in i bilen för att åka till Ebe Plant i Gränna. Vi köpte tio pensée-plantor och tre tête-a-tête och i morgon ska vi plantera och påskpiffa hemma på Kvarnskogen.
När Jimmy kom hem blev det tacos och nu är snart en rörig, omtumlande, rolig, solig, mumsig, känslosam och ändå väldigt bra fredag slut.