Äntligen är de här, de där magiska vårkvällarna då det plötsligt är ljust såpass länge att man kan sticka ut på en rejäl kvällsrunda bland prassliga fjolårslöv och köra tills man inser att skymningen kommit ikapp och det är dags att skynda sig hem.
Det är skönt ändå – vårkvällarna är precis som vanligt fastän inget annat i världen är det. Vårkvällarna är en flykt från Covid-19-rapportering, en paus från allt som inte är som det ska och de är lika ljuvliga som vanligt.
Vitsipporna är tidiga, blåsipporna blommar sedan länge i tusental och det behövs inga vinterkläder. Jag körde en snabb runda på en älsklingsdel av Bauerleden längs Vättern häromkvällen och det var ljuvligt.
16
1 comment