Vad f-n hände med sommaren egentligen? Om jag säger att jag googlat städhjälp, treårstrots, potträning och parterapi om vartannat så har jag sammanfattat vår semester ganska bra. Semesterveckorna gick åt helskotta och i söndags grät jag en skvätt i famnen på min fantastiska livskamrat. Ledsna tårar för att semestern inte alls blev sådär förtjusande härlig som jag hade tänkt mig och lättade tårar för det är fortfarande vi. Vi har bråkat så rutorna skallrat, så fuskspröjsen lossnat och så någon av oss argt gasat iväg med bilen för att aldrig någonsin komma tillbaka. På minst trettio minuter.
Vad f-n hände sa jag mellan snyftningarna och så konstaterade vi att vi inte var så himla bra på semester i år. Men att det enda som var viktigt är att det fortfarande är vi. Och att 2020 är ett jävla pissår som visserligen fortfarande har några månader på sig att bli ett bra år trots allt.
Vi började det här året med att jag damp ned i en av mina djupaste depressioner någonsin. Att inte har förmågan att själv styra det som hjälper mig att hålla mig över ytan petade ned mig över kanten. Sömnbrist och dåliga träningsrutiner. Sedan kom takbytet. En intensiv vecka som rann över i veckor och sedan månader när allt förstås tog längre tid än planerat och när plåtslagaren inte dök upp som bestämt i början av semestern. Allt på paus bara för att vi inte kunde planera kring taket och för att – äsch, tusen småsaker som blir ett berg av bråk och missförstånd.
Det är lätt att hänga upp sig på allt som inte hände. Vi besiktade vår gamla husvagn men åkte aldrig i väg med den. Vi for inte till familjen på Öland. Vi har inte varit vid havet. Vi har inte…fast vi har faktiskt gjort lite fina saker ändå. Varit på utflykt med goda vänner några gånger, grillat bort några kvällar och så har vi haft vänner på besök. Men det är ju lite typiskt oss människor att vi glömmer bort de små bra sakerna och bryter ihop över allt stort och förväntat som inte blev av.
Den här veckan har Jimmy börjat jobba igen och jag och Lovis hänger. Hälften mys, hälften kaos. Nästa vecka börjar inskolningen på nya föriset och jag får börja jobba igen. Jag ser fram emot att planera höstens aktiviteter med Cykellycka och jobba vidare med de kunder jag har kvar efter Covid-kaoset. Ja, och så ska vi väl vabba en del också – det har man ju lärt sig vid det här laget att det är lika bra att planera för vab. Det verkar också som att det blir tävlingssäsong om några veckor, det kan bara bli kalas.
Sommaren 2020 arkiveras som en vad-fan-hände-där-sommar och med en liten lättnadens suck ser jag fram emot sensommar och höst. Och jag känner mig så himla tacksam över att vi efter den här sommaren är ett team igen. Ett sådant där team som fixar allt, fast helst inte en vad-fan-hände-där-sommar till.
Hur har du haft det i sommar? Alltså på riktigt, bakom instagramkulissen, hur har du haft det?
P.S. Bilden är förstås inte från semestern. Det har inte varit en härliga-familje-bilder-sommar. Bilden är från midsommar då vi var på Öland ungefär som vanligt.
4 comments
Låter som vårt 2015.. Malte 2,5 år med världshistoriens värsta trots och nattskräck, samt nyfödd Lovis som inte sov och var allergisk mot allting… Det året har vi liksom bara aktiverat och tar fram vid såna här tillfällen för att kunna jämföra med hur dåligt det _kan_ vara… Det är ju tungt ibland. Oftast (hittils alltid) tar man sig ju ur helskinnad på andra sidan, men ibland känns det ju omöjligt och hopplöst.
Den här sommaren har inte varit mycket till sommar för oss. Gotland kom vi inte iväg till p.g.a förkylning och det var väl egentligen lika bra eftersom vädret var skit ändå. 70-årsfesten som vi skulle haft hos oss fick ställas in i sista sekund p.g.a lite feber. Det har mest blivit att ta hand om trädgården, åka på små utflykter och en stor dos träning för min egen del…
Kämpa på med era renoveringar, det är väl inte för inte som man blir rekommenderad att inte göra sånt när man har små barn – det sliter en hel del liksom. Hoppas allt går vägen!🤗
Förra sommaren och framförallt semestern var hemsk så jag bävade inför denna! Förra året var jag nog redo att ta ut skilsmässa från allt och alla I mitt liv och mådde totalt skit, 3 barn å man och fullt kaos i eget huvud är bara lika med katastrof.
I år blev mkt bättre på alla sätt och vis så de finns alltid hopp. Mitt favoritcitat – det som inte dödar, det härdar!!
Hoppas du lyckas vända skutan och får en fantastisk höst 🌞💚
Inte mycket till semester här heller, förrän denna vecka då vi kom iväg till vårt älskade lilla hus 100-åriga hus skogen i Västmanland ❤️
Jag har två äldre barn (11 och 13) varav den ena började sommarlovet med att bryta benet i en cykelolycka… Kul! Att ha en nybliven tonåring i rullstol i 6v var som att få en trotsig 3-åring igen (dock utan skrik!). Vi kunde i princip inte göra något eftersom han hade ont och att få in något mer än rullstolen var hopplöst! Första veckan var det rejält varmt och att inte kunna svalka sig med bad gjorde att vi alla bara grälade hela tiden… Vår längsta utflykt gick till Ica Maxi, typ. Jag blev så deppig och tappade lusten att göra något alls, låg mest på soffan och tyckte synd om mig själv. Bra mamma! 🙈
Vi skulle egentligen åkt till USA i 4v, en resa som vi planerat och sparat till i 2 års tid. Men så klart gick ju inte det heller…
Så en jäkla skitsommar fram tills nu!
Hade två tonåringar med för långt sommarlov i lägenheten två första veckorna. Det var inte semestermode för mig, även om jag inte engagerade mig stenhårt i deras vakna timmar. Men ja, födde mycket energtjuveri hos mig. Så de två andra barnfria veckorna däremot, de var världsklass. Träffade vänner, var i Rom, spelade golf.
Fint så.
Hoppas att ni reder upp allt och att hösten blir fin. Skit i sommaren. Det kommer en ny. Och det blir ändå aldrig som man tänkt sig ändå. Jag håller på er!