Random guldkorn 2020

Det finns många saker jag skulle kunna dela med mig av en kväll som just ikväll. Ett år är så oändligt långt och samtidigt så försvinnande kort – och ett år som i år, jag vet knappt om det var just långt eller kort.

Det var ett år som skulle kunna sammanfattas med en kamp om acceptans, en kamp djupare än helvetesgapet själv. Ett år som skulle kunna sammanfattas med sorgsenhet över det som inte blev, långa utläggningar om hur det var tänkt att bli och om maktlösheten när ingen av oss som på olika vis drabbades av 2020 inte kunde göra ett dyft för att påverka situationen.

Jag, och säkerligen du också, har gjort så mycket konstigt i år. Och så mycket bra. Faktiskt. Trots allt, trots hur annorlunda alla vi som tar vårt ansvar i en tid av pandemi lever det här årsskiftet jämfört med förra – trots det tror och hoppas jag att vi alla kan leta fram några bra saker från året som gått. Här är några av mina:

• Jag gjorde det jag lovade mig själv på toppen av Städjan i slutet 2019. Min grej. Cykellycka. Ett liv och ett företagande med mammahjärtat som kompass.
• Jag har utvecklats tekniskt som cyklist i dubbel bemärkelse. Tiden jag lagt på teknikträning har jag också lagt på att bli bättre på att lära ut till andra och det har gjort skillnad.
• Cykelpodd med Elna & Helena har varit ett glädjepirr varenda gång. Jag är så glad att vi gör den och all fin feedback vi får.
• Att Hasse och Helena var hos oss i somras var så himla härligt. Kravlös cykling med fantastiska vänner, det var makalöst bra.
• På tal om cykling med fantastiska vänner – den där ministrapatsen när Jenny, Marie och jag cyklade Bauerleden – den var makalöst bra. Bortsett från att en geting gjorde att en av oss inte kom hela vägen.
• Sportson i Jönköping är ju förstås bland det bästa i år också. De satte mig i vanlig ordning på en makalöst bra Scott, den här gången med elektriska växlar. Det är inte klokt vad jag är glad att jag frå samarbeta med dem.
• All Lovis cykellycka har varit så häftig att dela. Att se henne utvecklas och dela hennes längtan efter att få sticka och cykla ihop, helst varv efter varv på pumptracken i Gränna, det har varit coolt.
• Lovis förresten, hon är bra hon. Att vara mamma är så häftigt – att se ett litet barn som är som barn är växa och utveckla alltmer egen personlighet – det är oslagbart.
  

• På jobbfronten är det himla fint att ha signat ett riktigt bra samarbetskontrakt för Cykellyckas läger och ett drömjobb på deltid under kvartal ett 2021. Jag tror jag håller lite, lite till på vad det är.
• Jag avslutade träningsåret med tre timmar och tio minuter på Zwift – galet motiverad av alla dem som köpt presentkort på guidningar till våren och sommaren. Tänk att min dröm om att dela med mig av min del av Småland blir julklappar och födelsedagspresenter till människor uppe i norr såväl som nere i söder.
• Träningsmässigt började det här året ganska förvirrat – jag saknade uppstyrd träning massor men tog inte tag i det förrän till våren. Inte en sekund försent, jag tog kontakt med Aktivitus i våras och att för första gången göra maxtester och få ett helt nytt upplägg från en ny coach – väl insatt i småbarnsliv, har varit tokbra. Och lärorikt på många vis – träningsupplägg vill jag då rakt inte vara utan igen.
• Och så var det det här med taket på vårt hus. Jag trodde det skulle ta en vecka. Jimmy trodde vi skulle kunna ha ett eget sovrum till jul. Det höll på att knäcka oss, men sedan kittade det ihop oss på något vis. Om vi är klara? Nja. Nytt tak, jo. Nytt tegel, ja. Sista luftspalten och isoleringen inomhus sattes igår. Till nästa jul har vi ett sovrum och Lovis har ett eget rum – det är vårt nyårslöfte i år.

Jag skulle kunna fortsätta. Det känns som ett skitår – och det har det i mångt och mycket varit. Ett tufft år, både för själen och plånboken men trots att världen var upp och ned och bak och fram har det emellanåt varit riktigt bra.

Jag vill önska dig ett riktigt gott nytt år. Tack för att du tar dig tid att hänga här och läsa mitt hörn av Internet – att du tycker att det ett bra hörn gör mig så glad. Tack.