Det här med yrseln är ju konsttig för det är ju absolut inget fel på mig förutom att jag inte har den där stilla känslan i huvudet som man ska ha. Idag har världen känts som om att den hela tiden lutar lite mig snett nedåt. Eller som att den försöker dra mig snett nedåt. Märklig känsla. Men så länge jag kan träna kan jag hantera det mesta och det fungerar faktiskt över förväntan.
Att sätta sig på trainern kändes faktiskt tryggt. Jag hade Vo2Max-intervaller på mitt Aktivitus-schema idag och när jag väl var igång kände jag inte riktigt yrseln. Märkligt – det är som om det lilla gungandet som uppstår från trainern när man trampar fick mig att uppleva att allt gungande härstammade från mina egna rörelser och var helt i sin ordning, lite som att inte alls vara yr en stund.
Jag har kopplat ihop mitt Zwift med Training Peaks som är det program jag får min träning levererad i och när jag startar Zwift klickar jag fram det som står på dagens agenda. Jag är glad att jag kan se intervallerna, aktuell watt samt kvarstående tid på appen i telefonen eftersom det inte gick så bra att titta på datorns skärm. En virtuell värld som swishar fram gick liksom inte – då blev yrseln värre.
TRAINERPEPP PEPP EFTER FÖRISHÄMTNING I LÖPSKOR
Trainern gungade tryggt, vevarmen levererade watt och med brusreducerande lurar kunde jag filtrera bort ljudet från min gamla osmarta trainer. Benen var väldigt pigga och Vo2Max-passet kändes inte så svårt att genomföra. Kanske för att jag missade sju timmar distans förra veckan eller för att jag blivit starkare. Jag bestämde mig för det senare och toppade med att utan problem snöra på mig löpskorna och genomföra en lugn springhämtning på förskolan.
