Det blir ingen jävla outdoormaräng med marshmallowfluff.

Det här trodde jag inte att jag skulle skriva men nu gör jag det. Jag är så arg. Så ledsen. Så uppgiven och besviken. När jag tog på mig att vara ambassadör för Friluftslivets år 2021 trodde jag aldrig att jag skulle sitta med de här känslorna jag har nu. Det känns som om att mitt friluftsliv inte räknas. Det är inte tillräckligt.

Såhär. Vi är ute. Vi är ute massor. Varje dag. Vi äter mat ute. Vi fikar ute. Vi går långt och kort. I skog och på sjö. Jag är superintresserad av och kan mycket om växter, träd och svampar. Jag kan dessutom spendera fyra timmar på raken med kunder på en stig ute i skogen och säga att jag är på jobbet. Du kan släppa mig var som helst i en svensk skog, jag reder mig (med undantag för fjällvärlden för jag har ingen fjällvana). Jag hittar grejer att äta och sätt att överleva. Skog är mitt element, jag har knaprat frön från alm sedan jag var tre och vetat vad samma träd heter på latin nästan lika länge.

Men. Jag har ett gäng bokstäver som gör exakt allting som har med vardag och rutiner skitsvårt. Jag har extremt svårt för att planera saker som packning, rutter, mat och hej-kom-och-hjälp allt vad det är man ska ha för att det ska räknas som friluftsliv. För att kunna sova gott behöver jag dubbla tyngdtäcken, just nu har jag ett som väger 8 kilo och ett som väger 10, i två olika material. Packa lätt? HA! Sova ute med täcken som kostar tusenlappar? Eh. Vaska en natts sömn när man är småbarnsförälder? Moahaha.

Jag tycker det är skitsvårt med rutiner, koll på matlagning och vardagsplanering hemma i huset. FATTAR du hur svårt det är att flytta allt det där utomhus då? Det är inte värt stressen, pressen och ångesten det ger, för jag fixar det inte. Jag är så sjukt stolt över att jag klarar av att hålla koll på både mina och min dotters rutiner och jag gör det inte utan hjälp. KBT, en partner som är helt outstanding, anteckningar kring rutiner i mobilen, sömn och kompromisser.

Enough bakgrund. Nu är det såhär att jag känner mig så innerligt uppgiven (eller kände mig, wait for it) över att vårt friluftsliv inte räknas som friluftsliv. FÖRLÅT MIG MEN JAG GÖR INGA TRETRÄTTERS över öppen eld. Jag lagar inte kolbulle två gånger i veckan. Det blir ingen jävla piffig dessert tillagad på stormkök. Inga nätter i hängmattan under stjärnklar himmel (ge mig en hängmatta som funkar med 18 kilo tyngdtäcke, moahahaha), det blir inget tält, det blir ingen exakt spegling av det jag lyckas med inomhus fast ute. Jag kan för f-n inte följa recept eller sova bra hemma. Och håll i tangenterna nu – jag kan tälta. Jag har sovit i militärtält, jag har sovit i vanliga tält, jag har sovit i billiga och dyra och tält som regnar in och tält som funkar perfekt. Jag har sovit i vindskydd och jag har sovit under bar himmel men det blir inget mer med det. Jag vill sova i en säng. Men inte förräns jag varit ute. Punkt.

Men eftersom jag inte regelbundet eller knappt ens oregelbundet lagar saffranskrabbelurer, lyxkolbulle och vildhallonmarinerad outdoormaräng toppad med marshmallowfluff och knaperflamberade mygg och sover i tält – ja, då gills det liksom inte. Kändes det som. För vet ni vad, det alldeles enkla – det gills så in i bängen mycket.

Att jag rafsar ned en burk med gårdagens makaroner, ketchupflaska och en flaska vatten i en väska och sticker ut med min unge till första bästa lilla skogsdunge och har världens goaste snack räknas. När vi sitter i mossan med gårdagens rester och min lilla säger “mamma, jag älskar det här ljudet” och jag frågar vilket hon menar och hon fortsätter “det från vinden däruppe i träden och fåglarna” – då gills det mer än väl som friluftsliv.

Och när vi väl får till den där elden, och när det faktiskt fanns energi för en vanlig, hederlig pinnbrödsdeg – ja, då ska ingen trerätters instagram-outdoor-middag få ta i från mig att det inte skulle vara tillräckligt mycket värt och från och med nu tänker jag inte låta bli att dela med mig av mitt friluftsliv bara för att det inte är sådär galet fancy och komplicerat och extremt och fullt av pinaler och recept som “alla andras”.

Låt mig slå ett slag för det enkla friluftslivet. Det blir ingen outdoor-maräng. Det blir inget kok-kaffe. Det blir dagstur, det blir kalla makaroner och en riktigt bra dag: kaffe i termos och grillad korv. Alldeles vanlig grillad korv.

P.S. Det räknas som friluftsliv även om ett deltagande barn vägrar gå till skogen iklädd något annat än volangklänning. Sådetså.