En jävligt dålig måndag

Jag har en riktigt dålig idag. Eller alltså – jag har väl egentligen en bra dag, eller i alla fall alla förutsättningar för att det ska bli en riktigt bra dag. Jag har aldrig måndagsångest, tvärtom brukar jag älska måndagar – njuta av att ta tag i arbetsuppgifterna efter helgen men idag alltså – jag balanserar för första gången på länge på gränsen till depression, ååååååh, vilken tung dag det är.

Solen skiner. Jag har varit i Huskvarna och fått massage av min syster som har mottagning på Junexkliniken. Fikat på nyöppnade Kroatorpet med mamma och syrran. Träffade på Emmi – till min förvåning för jag trodde hon var kvar i USA. Så kul att se henne på riktigt, det var nog i Åre 2017 sist. Ja – ni hör ju. Hur kan det var annat en än bra dag?

Det finns två saker som triggar igång mina perioder av korta små depressioner. Dålig sömn och dålig träning. Du som hängt här med mig har hört harangen om min spiral tidigare. Jag behöver träna för att kunna sova och jag behöver sova för att kunna träna och för att kunna träna måste jag vara frisk och det har varit en lång period med förkylning hos oss nu. Jag försökte träna igår men kroppen tyckte det var för tidigt och i morse vaknade jag som i fritt fall efter en natts urkass sömn.

Lite småtjurigt bad jag min mamma prata om något annat än Aviccis självbiografi när vi fikade för jag klarade inte ens av ordet panikångest, vill bara höra talas om sådant som är bra av rädsla för att trigga igång mörkret.

Och nu sitter jag här och stirrar på min dator och har deadlinepanik och massor av mejl att svara på och folk som väntar på att jag ska göra saker och hemsidor och sociala medier att uppdatera och ett hjärta som klappar stressat i bröstet. Och då slår det mig – att det där jag sa i senaste poddavsnittet, att man faktiskt kan sjukskriva sig för att man inte mår bra psykiskt, det är ju i allra högsta grad relevant även för mig. Gör om gör rätt. Väljer en av bilderna från igår som bild till inlägget för en dålig måndag behöver liksom färg och väder!