Visst har jag väl pratat träningslära för småbarnsföräldrar förut? Jomen det är jag absolut säker på men just nu är jag något så alldeles in i bängen småbarnsmorsatrött så jag orkar då rakt inte leta på något gammalt inlägg att länka till. Hur som, för att göra en lång historia relativt kort:
Jimmy har varit i väg med grabbarna, de har kört downhill i Järvsö ett gäng dagar. Jag och Lovis är ensamma hemma och då delar vi sovrum och när vi gör det sover jag så tokigt dåligt. Sömn är mitt svåraste (nej, tack – inga sov-tips tack, jag har svart bälte i att få omtänksamma sovtips som inte fungerar. Sömnhygien funkar på andra – att sova ostört efter min klocka med dubbla tyngdtäcken är det enda som håller mig över ytan). Nejmen nu blir det ju långt ändå. Jag sover dåligt några dagar. Punkt.
Under vintern har jag tränat efter ett upplägg jag kallar tränignslära för småbarnsföräldrar. Är man frisk och får möjlighet att träna tänker man inte – man bara kööööööör. Upp och ned för närmsta backe eller runt, runt på närmsta varvbana. Det har gjort mig SKITSTARK. Har aldrig varit så galet bra som nu.
Igår gick träningslära för småbarnsföräldrar in i en ny fas. Semester-kompislek-anpassning. Jag lämnade Lovis några timmar hos grannkompisen och passade på att träna. Att lämna hos kompis är fortfarande lite nyp-mig-i-armen – mitt barn är så stort att jag kan lämna henne hos en kompis en stund, vilken grej. Och passa på att träna.
Jag hade bestämt mig för fyra gånger brant hemmabacke. Och jag var så trött att det var på gränsen till vettigt men jag körde. Hur fort jag körde var absolut sekundärt – ATT jag körde var det viktiga. Att jag gjorde det gjorde också att resten av dagen blev lite piggare och enklare – endorfiner och allt annat gott som kroppen gör är så makalöst fiffigt.
Jag hade haft tid och kapacitet att köra fyra backar till och få ett riktigt mastodontpass men en grundläggande grej i träningslära för småbarnsföräldrar är att man ska kunna återhämta sig. Med ytterligare några nätters dålig sömn framför mig fick det räcka med fyra och jag kände mig tokigt nöjd med mina backar.
