En längtan efter mer tävlingar

De senaste åren har jag i slutet av varje säsong känt exakt samma sak som jag gör nu. Jag har inte tävlat tillräckligt – jag har inte kört i närheten av så många race som jag skulle vilja. Jag älskar den där tävlingsgrejen – älskar att fara runt och köra mig trött tillsammans med likasinnade men jag har ännu en sommar inte fått in det i livet. Det gör mig lite rastlös, jag känner mig inte mätt på den typen av äventyr, tvärtom.

Förstås finns det en orsak till det. Vissa tillfällen har krockat med vab och förkylning och sånt där som man inte styr över. Flera tävlingar har legat för långt bort för att jag just då skulle vilja prioritera tiden det tar att åka dit. Och en hel del tävlingar har jag helt enkelt snålat in på i år eftersom ekonomin känns lite tightare med höjda mat- och drivmedelspriser.

Det är ett par tävlingar kvar på hemmaplan och jag håller tummen hårt för att inget ska sätta stopp för mina nummerlappsmöjligheter. Jag ser så tokigt mycket fram emot Hallbyrundan i september och Vista Mountain i oktober.

Jag hoppas verkligen på att kunna köra mer race nästa säsong – roligare sätt att hålla sig i form och se till att tekniken håller sig på en hög nivå finns liksom inte. Jag är också vrålsugen på lite fler långlopp – allt från en Ränneslättstur i Småland till en Cykelvasa står på önskelistan. Att bli trött tillsammans med andra ligger högt på min topplista.