Vår kodknäckare för att göra outdoor-äventyr med familjen enkelt, härligt och roligt
Vi tycker att enkelhet är nyckeln till lyckad outdoor med småbarn. Att ha ett barn med sig ut är en fin påminnelse om att vi vuxna ofta tycker att det är själva målet som är grejen medans ett barn tycker att helheten är det stora. Att bara ta sig till ett ställe från ett annat är tråkigt. Att få uppleva på vägen är spännande.
Jag tänkte visa er en bildbomb tagen på ett äventyr på Bauerledens finaste utsikt och vackraste stränder förrförra helgen. Jag tänkte också tipsa er om hur man kan ta sig till en av mina älsklingsplatser på Bauerleden med ett yngre barn i sällskap. Men på ett villkor: om du sticker dit så lämnar du ingenting annat än fotsteg, okej? Skräp ska med hem.
Tips: börja så nära äventyret som möjligt och se till att målet innefattar en belöning
Ofta använder vi våra lådcyklar för att förenkla och komma nära äventyret. De stora familjeupplevelserna behöver faktiskt inte var mer komplicerade än att vi packar köpekakor och en termos i ryggsäcken, cyklar så nära ett kul ställe det bara går, äventyrar i hop sista biten, äter köpekaka och äventyrar hem.
Just den här dagen tog vi lådcyklarna hemifrån, smög förbi vägbommen på skogsvägen vid parkeringen på Röttle Raster och följde den i två kilometer. Lite skumpigt men det går fint att cykla. Där leden korsar vägen parkerade vi cyklarna, slängde på oss ryggsäckarna och påbörjade en spännande klättring uppför ravinen. Ur en femårings perspektiv såklart – för oss vuxna är det mer en ganska brant promenad, men det gäller att spela med. Det är bara att följa de orange ledmarkeringarna uppåt.
Det tog oss ungefär tio minuter att ta oss upp till utsikten. Jag trodde vi skulle behöva mer tid och att det skulle vara lite kinkigt med all uppförsbacke. Men vi hade sålt in det som en topptur och berättat att vi skulle fika när vi kom till högsta toppen på berget och motivationen att ta sig upp var därmed också på topp.
När vi kom upp fikade vi en stund. Sedan fotade vi en stund. Vi vuxna turades om att bara stå och djupandas med den hisnande utsikten i fokus.
Lovis tycker om att fotografera och ibland får hon göra det med en av våra mobiler, ibland lånar jag ut min kamera till henne. Det är alltid spännande att se vad hon fotat efteråt – ofta är det bilder på mig och Jimmy och gärna på himlen – hon gillar himmel. Den här på oss tycker jag blev fin.
Familjebild medelst självutlösare. Hade förstås tänkt att hon skulle sitta mellan oss men hon gjorde såklart tvärtom. Fortfarande med köpe-kaka i högsta hugg.
Jag hade mina nyfixade kängor på mig och Jimmy fick hjälpa till att klicka några bilder.
Liten fotograf igång med mobilkameran.
Den här på mig och Jimmy har Lovis också tagit. Det är sällan jag är på den här platsen utan cykel – det var fint att hänga här med familjen. Faktiskt är det ett äventyr jag funderat på länge men det har inte blivit av förrän nu. Det är en älsklingsplats – den är så vacker, men man får ha med sig att E4 som dånar förbi en bit upp i Vätterbranterna hörs litegrann när vinden ligger på.
Mina hjärtan.
Efter lite fika, foto, utsikt och mer fika gav vi oss nedåt igen. Lovis sprang så hon nästan flög första biten – vilken lycka att få kuta nedför en rotig backe.
Vi hittade lite svart trumpetsvamp på väg ned. Det här är ett naturreservat och man får inte plocka blommor men bär och svamp för husbehov går bra. Jag har alltid med mig en påse ifallomatt såhär års, och just svarta trumpeter kunde jag inte gå förbi. Jag gjorde sås på dem till en bit lamm några dagar senar. Lyx.
När vi var nere fortsatte vi Bauerleden nedåt och klättrade till en av de lite mer otillgängliga stränderna. Där tog vi upp vårt kök, värmde lite soppa och åt mackor till. Vi hängde på stranden ett tag – där fanns mycket att sysselsätta sig med. Sedan packade vi ihop, gick våra fem minuter till cyklarna och trampade hem med ett fint minne att spara i hjärtat.
Det tog oss ungefär en halvtimme hemifrån att cykla till leden med våra elcyklar. Du kan förstås också gå hit från parkeringen men att korta av två kilometer är mumma och pepp för femåriga ben. Här är en Strava-rutt som visar hur du kan cykla skogsvägen från parkeringen i Röttle till ravinen på Bauerleden:
Här kan du läsa mer om Bauerleden och om anslutningsleden Västanåleden som finns alldeles i närheten. Och här kan du kika på hur Västanåleden såg ut när jag gick den för mig själv en eftermiddag förra hösten. Och missa inte mitt tips om att man absolut inte ska cykla just Västanåleden, den har jag provat så att andra slipper. Kängor på!
Vi bor med många sådana här utflykter alldeles nära. Gränna är verkligen en perfekt outdoor-bas med mycket att välja på. Jag är innerligt glad att jag lät mig övertygas om att flytta hem igen, det är helt perfekt att bo här när man gillar att vara ute med familjen.
