Idag checkade jag ut efter lunch för att ta igen alla friskvårdstimmar jag missade förra veckan. Jag tog finhoj och körde distanspass på stig, grus och asfalt i en salig blandning.
Jag såg ett streck med flyttfåglar som styrde kosan norrut, jag såg tussilago, jag slet med att jobba framåt på leriga stigar och mjuka grusvägar. Jag vände ansiktet mot solen och njöt, jag hörde fåglar kvittra och jag kände verkligen att det var just den här dagen som våren kom. Idag.
Det allra säkraste vårtecknet infann sig också. Och det är kanske lite otippat – men jag vet att det är vår på riktigt när det suger till i maggropen av längtan efter…håll i dig nu…VARVBANA!
När varvbane-strava-hets-peppen vaknar till liv efter en höst och vinter i dvala, då är det vår. Nu vill jag inget hellre än att plocka fram de snabba skorna, knäcka en gel, poppa eurodisco i lurarna, klicka “lap” på cykeldatorn och köra för allt vad kroppen förmår.