Ett av de lopp som ligger mig varmast om hjärtat har fått ny bansträckning. Istället för att köra i ravinerna ned mot Vättern blir det mer av småländsk skog kring Ölmstad. Och – ytterligare fyrtio höjdmeter. Långa banan är en utmanande blandning av grus och stig – brant uppför och brant nedför och jag kan garantera att vi ska bli trötta.
Idag körde Ölmstad MTB en preride på nya bansträckingen. Fart efter kamrat, massor av goa cyklister från byn och några tillresta, både från Jönköping och så långt som Falköping. Ölmstad förresten, det är vår närmsta storby och det ligger en mil söder om Gränna, fem kilometer från vårt lilla Alboga. Här finns lanthandel, kyrkor, skola, loppis, förskola, musteri och lantlig idyll. Och ett MTB-lopp i Pingstkyrkans regi som samlar in pengar till välgörenhet varje år. Det är så det funkar här i min del av Småland – kyrkorna grejar ihop saker för alla, från förskola till cykelevent.
Det finns alltid en backe till i min del av Småland. Stopp på Bauerleden för att samla ihop gruppen.
Hela gänget på Tossehall, en lägergård nära Bauergården där Martin hade preppat fika. Kanelbulle och kaffe – smarrigt.
Långväga vänner och grannar.
Hur charmigt? Vitsippor och gamla faluröda fasader. Och cyklister som fikar.
John och Mattias hade farit en bit för att komma hit. Mattias ända från Falköping!
Mr Ölmstad MTB – Martin. Fixar banor, snackar med markägare, engagerar hela byns cyklister i välgörenhet.
Vi rullade från kyrkparkeringen vid halvtiotiden och sedan mosade vi backar, väntade in vänner, mosade vidare – fick fika vid lägergården Tossehall och mosade vidare. NJÖT av starka ben trots att jag var trött i dem, fint sällskap, några nya stigsnuttar och goa höjdmeter. Fick spurta hem lite tidigare och missade sista delen eftersom vi skulle ha gäster på eftermiddagen.
Du ser rätt. Han med stort H, eller stor J, var med. Hängde självklart av mig redan på transporten på stigarna till Ölmstad. Men vad gör det – så galet kul att cykla ihop. Vi tackar mamma för det, Lovis fick mormorhänga.
Mycket mellansnack för att samla gruppen. Lyxigt. Och fint att alla faktiskt väntas in på ett alla-ska-med-pass.
Daniela var grym! Vi är grannar, hon bor bara några gårdar bort, så roligt att cykla MTB ihop.
Hjärtögonemoji. Han där, han gör mig fortfarande pirrig – efter tio år tillsammans.
OM jag var nöjd med förmiddagen? Skoja inte – det var så kul. Så njutigt liksom. Var galet trött i benen, träningen i torsdags var stenhård och jag kände redan igår att det var lite sura ben att vänta idag. Men de var tjurigt starka – det sved i låren men fanns ändå lite pangpang, vilken lycka. Dessutom: goa och viktiga snack om livet och vad som är viktigt på riktigt med flera i klungan.
Förresten – kom och kör lopp i mina hemmakrokar, du hittar info på Ölmstad MTB instagramkonto.