Efter en fredag i Eksjö packade vi in oss i bilen för att fara vidare genom Småland med siktet ställt på Västervik. Vi checkade in vårt pick och pack hos Emma och Oskar och på lördagsmorgonen var det dags för MTB-äventyr i Västervik.
Vi rullade iväg tidig förmiddag och spenderade en hel, ljuvlig dag i sadeln med Oskar som guide. Precis som när vi kopierade rutten våra respektive kör en gång om året – från Huskvarna till Västervik på MTB, kopierade vi en av rutterna som samma goa grabbgäng kört i Västervik. De kallar det för strapats och det är som lumparhistorier som uppdateras ett par gånger om året och sådana vill vi ju också ha – exakt samma rutt, men egna rövarhistorier om vem som väggat, ramlat, klantat sig, kört grymmesnyggt, punkat, fipplat och fnissat var.
Västervik är helt galet vackert. Klippor. Havsutsikt. Tallskogar. Stenar. Klippor. Ännu mer klippor. Tekniskt blandas med flowigt, utmaningar som är svåra att lösa med grejer som bara swishar förbi. Så kul. Galet skönt att ha en guide också – vilken lyx det är att få släppa allt och bara åka med.
Vi börjar med en bildbomb från cyklingen så tar vi snyggbilderna från utekvällen lite längre ned:
Gänget samlade utanför Emma och Oskars hus innan avfärd.
Det var så himla gött att ha Oskar som guide. Bara koppla bort, cykla och inte behöva fundera en enda gång på vart vi skulle – han kunde stigarna i huvudet.
Många skrattiga pauser i skogen. Här var vi lika delar oroliga och pepp för att få en encounter med en tjäder som tycker att stigen är hans revir. Men vi såg honom aldrig.
Stigar på berghällar längs med olika vatten. Västerviks signum och så galet härligt att cykla på.
Rutten var lagd så vi fick möjlighet att köra igenom några av Västerviks XCO-spår också. Då blev det gas av valfri sort innan vi återsamlades för att fortsätta i tillsammanstempo.
Vi fick en makalöst fin dag i sadeln och som om inte det var nog hade vi ett bord bokat på restaurang Guldkant i Västerviks hamn. Emma fixade världens bästa after bike med bubbel och plock och efter lite häng, dusch och eftersnack promenerade vi den dryga kilometern in till stan. Mat, snack och efterrätt – men när dansgolvet började ta fart promenerade vi hemåt igen, någon måtta på hur mkt benen får jobba måste det ju ändå vara.
Marie, Jenny, Emma, Helga och Elin – hur snygga då? 🤩
En klassisk fråga servitrisen om hen kan ta en bild. Fint gäng, så himla härligt att både få cykla och gå ut och käka med dessa!
Risotto och en alkoholfri öl. Livet.
Summa summarum – ytterligare ett riktigt härligt cykeläventyr med världens bästa brudar (och Oskar förstås) att stoppa undan i minnesbanken.
