Tio år har passerat sedan jag reggade mitt första träningspass i appen Strava. Jag har älskat Strava från första stund och det är väldigt kul att ha tio års träningsdata på samma ställe.
Jag använder Strava för att hålla koll på min utveckling och jämföra mig med mig själv. Det är också kul och inspirerande att se hur andra kör och det kan pusha mig att ta i – men det är möljigheten att jämföra mina egna tider som får mig att ticka igång lite extra.
Fast ibland har jag inte alls lust – då åker kameran fram istället, som när jag körde röd led i Gullia i Trysil på bilden som kommer här. Motsatsen till Stravahets är ju ändå contentbiking.
Dessutom använder jag Strava för att planera rutter inför läger, event och guidningar. Jag använder det för att hitta rutter på platser jag inte varit på tidigare – heatmaps är en guldgruva.
Jag tycker också om att se ifall jag kör på hårdare, lättare eller “som vanligt” – särskilt när jag inte har ett träningsschema, det är värdefullt att få en liten känsla för om jag kanske behöver tänka mig för och lägga in lite extra återhämtning eller om det är läge att ta i lite mer än vanligt.
På jubileumsdagen hade jag cyklat 1707 träningspass, gjort totalt 2001 registrerade pass om man räknar all reggad löpning, cykling, yoga och styrketräning, cyklat ihop 37 705,5 kilometer, klättrat 544 032 höjdmeter och loggat 2319 timmars träning. Den längsta registrerade rundan är 13,3 – det är lite oklart var min Vätternrunda är – kanske var det så att batteriet i den gamla garminklockan jag hade på den tiden inte höll hela vägen runt sjön. Den längsta klättringen är 404 meter och det var förra sommaren i Trysil.
Jag gillar Strava och jag tror faktiskt att konditionsidrottare kommer att pyssla med Strava i minst tio år till.
