Bam – nu är de tre första rejsen i det här coola tiodagarsblocket klara. Med blandade känslor. Men först en grej jag sagt förr och måste säga igen: IKHP är så galet bra på att arrangera tävlingar, vilken helg, wow hela vägen!
Fredag, XCT – kort och stenhårt där varje åkare startar ensam med en minuts mellanrum. Åktid – typ fem minuter. Hade grymma ben, var fjärde kvinna i mål i D40 och bara sekunder efter de som var före mig. Ytterst nöjd.
Lördag, XCO – tre varv på krävande bana med många höjdmeter och kluriga A-spår. Åktid, typ en timme. Tog starten med livets starkaste ben, var först ut på stigen efter startloopen och kände att det var alldeles galet vad stark jag var. Men i första stigningen, serpentinen efter stenkistan inser jag att jag har punka. Så. Sjukt. Besviken. Får springa. Sofia kör om och ropar att hon ska säga till sin man i teknisk zon och jag hoppas att jag ska få låna en pump – jag kör ju alltid unsupported, utan langning och utan extrahjul, meksupport och prylar i teknisk.
I teknisk zon får jag hjälp som om jag vore ett proffs. Får stå och dricka sportdryck några minuter medans Tobbe, Tobbe & Andreas grejar däcket med två samurajsvärd. Så. Sjukt. Tacksam.
Kan köra klart. Paniksvårt att komma igång, hitta tillbaka till bra känsla och flow efter ett mekstopp men det gick och jag körde mina varv ensam och däcket höll hela vägen. Grymma ben men några minuter efter ledningen. Både vansinnigt nöjd och vansinnigt besviken. Känslorna alltså, känslorna.
Söndag, XCC – fyra varv på kort bana. Åktid, typ tjugo minuter. Benen var som sirap, det fanns liksom ingenting att kriga med. Tog starten men hade inte ens i närheten av ben att hänga på när de andra körde om. Funderade helt ärligt på att kliva av under första varvet men tog mig igenom alla och efter lite krigande lyckades jag köra om en medtävlande inför sista varvet. Aj, aj, aj, benen.
Kan summera en fantastisk trippelhelg. Kroppen orkade även om magen inte tyckte att en tredje kolhydratsladdning var en bra idé. Bortsett från punkan som jag skyller på att jag måste klantat mig i en stenkista körde jag tekniskt bra.
Här är några härliga klick från mobilen. Omslagsbilden är tagen av Eskil Laago.
Jag är starkare än jag någonsin varit, och det är helt otroligt att jag kan prestera som jag gör – den känslan tar jag med mig in i några lugnare dagar innan det blir dubbelhelg igen. Och den här känslan hade jag igår efter XCO:n – det är makalöst att jag kan:
Hoppas du haft en fin helg också och att din vecka blir grym!
2 comments