Jag sitter med veckoplaneringen och inser att jag har en sjukt spännande vecka framför mig. Och att jag är glad att inte alla veckor är såhär för det hade jag då rakt inte pallat med. Nästa vecka blir lugnare. Jag tror jag skrivit om det innan, att det inte blir lugnare per automatik, utan att lugnare veckor kräver planering, annars kommer livet att snurra på i hundratio ändå. Att ha obokade dagar är lika viktigt som att fylla upp en kalender med jobb. Åtminstone för mig.
Måndag:
Lugnt jobb på förmiddagen, styrketräning på lunchen, sedan blir det övning med räddningstjänsten på kvällen. Materialkännedom. Om vi är klara i tid har jag ett TEAMS-möte med MTB-tema som jag verkligen vill vara med på.
Tisdag:
Datorjobb på förmiddagen. Ska skriva. Sedan tar jag eftermiddagen ledigt eftersom jag ska jobba i helgen. Lovis ska vara hos mormor. På kvällen vill jag in till Jönköping och träna med Hallbygänget.
Onsdag:
Ledig dag. Håller i träningen med GBOK-kidsen på kvällen.
Torsdag:
Heldag jobb framför datorn, kanske med en extra lång lunch eftersom jag ska på sjukvårdsutbildning med Räddningstjänsten på kvällen.
Fredag:
Packar ihop mig och far till Isaberg. Ska reka lite inför helgens jobb och har en stuga i två nätter.
Lördag:
Isabike drar igång! Jag är där tillsammans med min partner Hestra och håller i två aktiviteter på lördagen. En MTB-cykling för barn och en XC-clinic för tjejer!
Söndag:
Isabike dag två! Kör två aktiviteter på söndagen också. En XC-clinic med grundläggande skills för alla och en topptur!
Pjuh! Att ha kadunkmycket saker att göra är inte eftersträvansvärt, det är inte coolt och det är inte nyttigt. I längden. En intensiv vecka går bra, men jag skulle inte vilja ha det såhär varje vecka. Jag ser fram emot den här veckan och jag kan göra det eftersom jag vet att nästa vecka blir en vecka med mer fokus på hemma och mindre planer om kvällarna.
