Du som körde Vätternrundan i helgen. Vilken grej du gjorde. Jag har gjort det en gång och det var en sjuhelvetes resa och därför är jag med hela mitt cykliga hjärta imponerad av varenda en av er. Imponerad av dig som cyklade snabbt i subgrupp. Imponerad av dig som cyklade långsamt genom natten. Av dig som frös om fingrarna, hade stela tår och av dig som tog dig i mål fastän det trillade uppgivna tårar efter tjugo mil. Men ikväll när jag transportcyklade gamla riksettan mellan Stamseryd utanför Gränna där jag bor och Kaxholmen strax utanför Huskvarna märkte jag att många av er glömde grejer längs med vägen.

Så. Till dig som körde Vätternrundan, fick punktering och lämnade din slang i vägkanten just där man kör in i Skärstad. Vet du vad? Den ligger kvar där, din slang. Vem ska plocka upp den?

Till er som lagade punktering vid busshållplatsen vid Kullen. Kolsyrepatronerna ligger kvar och skräpar.

Till dig som tog en gel strax efter Ölmstadsdepån och slängde förpackningen i åkerkanten. Den ligger kvar.

Till er som kastade de där röda plastkorkarna till Enervits liquids i vägkanten. De ligger kvar där.

Du som kör med High5, de där långsmala och supersmidiga förpackningarna som du tog en av för att få energi innan Kaxholmsbacken och sedan slängde i vägkanten. Den ligger kvar.

Du som körde med Vitargo, du som körde med Enervit, du som körde med Dalblads – dina gelförpackningar och papperen till barsen du åt ligger kvar och skräpar. Massor av dem. Många bäckar små du vet.

Du som tappade en flaska på landsvägen nedanför min morfars hus. Den ligger kvar där. Den där vita med svart text du vet.

Du som slängde en vattenflaska i diket. Den är kvar. Du som kastade en flaska på samma busshållplats som någon annan slängde kolsyrepatroner, den ligger kvar.

Ni hajar. Så himla mycket skräp. Så massa mycket jävla skräp på en del ställen att det är riktigt, riktigt pinsamt. Visst, man kan tappa något och inte kunna stanna för att man sitter fint i en klunga, shit happens och det är okej, men jag tycker vi har ett gemensamt ansvar att försöka hålla lika hårt i en tom gelförpackning som en gör i en oöppnad. Shit happened lite för många gånger på den knappa milen jag inspekterade idag.

Naturen är vår arena och vi MÅSTE ta hand om den. Det finns INGA ursäkter att med flit slänga skräp. Inga som helst. Det ligger för mycket skräp som inte är tappat längs med vägarna nu, och då hade du som slängde det knappt ens kört tio mil. Hur ser det ut på andra sidan sjön undrar jag. Huvaligen. Jag skulle tagit ett foto på en del högar med gel-förpackningsskräp nu när jag tänker efter, det ser anskrämligt ut!

En grej förresten. Du som lämnade en Assaver innan backen upp till Siringe-Flättingekorset. Den ligger inte kvar där. Tack – jag har velat ha en av den senaste modellen länge, så jag tog den. Och så slängde jag några andra grejer du glömde när jag ändå var i farten. Vi som bor här får väl köra ett extra #ettskräpomdagen och hoppas på att du inte glömmer lika många saker om ett år, för vi gillar ju liksom Vätternrundan och folkfesten.
Edit: det finns skräpzoner och städpatrull. Men det är verkligen ingen ursäkt att slänga saker på fel ställen.