Så himla bra cykeldag idag. Bytte från superkort till lite mer lagom kort styrstam – storleken räknas visst, eller iallafall längden – med den på blev jag så himla mycket stabilare och säkrare och kurvtagningen sitter bättre än någonsin. Börjar tillochmed känna att jag kan det där med kurvor, det har varit min stora skräck att svänga fort sedan jag kraschade en ram i full fräs nedför Huskvarnaberget för några år sedan.
Med ny styrstam tog jag benen som kändes trötta från gårdagens backintervaller i Strutsabacken och stack ut på jobbig distans. Minst tre, gärna fyra timmar med go’ musik i öronen och en hel del klättringar var planen. Jag skulle från Ölmstad till Huskvarna och där skulle jag hämta hem bilen och på väg dit plockade jag ut några riktiga godbitar Bauerled och backsegment och några varv på Vistabanan. Hade en liten asfaltsdepression på en transportsträcka i mitten men annars var det ett himla kul och på ett bra vis jobbigt solopass – jag njöt och benen levererade fint och visst finns det lite pannben kvar i skallen ändå. Efter 2.20 var jag framme vid Vista och där smällde jag till med PR runt banan och bra tid i den tekniska delen – fullständigt oväntat, och jag kanske inte är i så extremt dålig form som jag fått för mig trots allt. Det blev 63 kilometer på 3,5 h, flera fina QOMs och jag var fullkomligt stokead efter Bunn DH – tänk att det går att hitta en nästan fem minuter lång nedförslöpa här i Småland, man hinner få mjölksyra i armarna – I love it!!!
I morgon blir det ett gäng intervaller på teknisk stig, om jag hinner inne på IKHP – och sedan blir det vila för nu har jag på tre dagar gjort vad jag kunnat för att skrämma igång formen inför nästa vecka.
Min gamla styrstam matchar stigmumsarmaskinen, den lite längre jag plockade från en annan av mina hojar är inte lika fräsig men fy fabian vilken skillnad den gjorde. Att ratta hoj kändes stadigt, säkert och kul.
Här hade jag asfaltsdepression. Asfaltsdepression är när man har tråkigt eftersom man måste köra transportsträcka på asfalt med maskin gjord för stig.
EKORREN!!!
Hundkoja på ett kalhygge in the middle of nowhere. Hmmm…
Rosor på kinden och solsken i blick.
Den ständiga belöningen för en klättring: utsikt!
Jönköping med omnejd gör sig redo för Ironman 70.3 som går av stapeln på söndag. Vägarna häromkring är avstängda och jag ska heja på cyklister, de kör förbi väldigt nära oss.
