Alfa-1-antitrypsin bildas i levern och är ett äggviteämne som behövs för att skydda lungorna från yttre angrepp. Vid svår brist kan man inte försvara sig från partiklar, rök, damm, parfymer, bakterier och virus och lungornas vävnad bryts ned. Man får kol och behöver kanske transplantera lungorna och botemedel finns inte.
För några veckor sedan fick jag svar från läkaren som tagit massor av prover i samband med att vi letar efter anledningen till alla mina förkylningar. Låga värden! Min värld rasade, jag vill ju leva och må bra.
Idag var jag på lungkliniken på Vrinnevisjukhuset. Röntgen visar friska lungor (allt det svarta på bilderna är lungor fyllda ned luft, det mörka, droppformade nedanför lungorna är minsann lite luft som inte blivit en prutt ännu, skojiga saker). Det vita i mitten är mitt hjärta.
Lungfunktionstestet var bra. Jag har nästan så stor kapacitet man ska ha, det duger. Och bristen på alfa-1-antitrypsin är så liten att den inte gör något så länge jag inte börjar röka igen – och det finns inte på kartan.
Fick luftrörsvidgande att använda vid behov och är oerhört tacksam för att det inte är kol som hägrar bakom knuten. Livet är för fint för det. Min tacksamhet över dagens goda nyheter är oändlig.
