Sitter i bilen på väg hem från Lindvallen med en fantastisk känsla i kroppen. Glädje, cykellycka, nöjdhet, tacksamhet och ännu mer cykellycka. Jag gjorde verkligen ett kanonlopp igår, är förvånad över att jag var så stark och att det kändes så roligt och bra, jag har ju inte tränat och inte kört (förutom en halv Kolmårdsbike) några lopp i år. En 13:e plats av 180-någonting i min åldersklass är jag också väldigt nöjd över. Kroppen är cool och jag är stolt över min!
(Men ok, stör mig lite på att jag inte kunde spurta i Preem Hill race – gjorde ett försök fast kom inte förbi gubbar som cyklade långsamt på rad. Något måste man ju störa sig på?)
