Kommer ni ihåg mina kissemissar? Dedär som vi försökte hitta ett hem åt när de hamnade alldeles i kläm i en separation, de instagramvana kattflickorna? Som förutom att vara mina luddiga små pälsklingar även emellanåt var statister när jag vi körde plankutmaning över youtube? Ni som hängt med länge vet. Det var några år sedan dess nu och jag har saknat mig söndrig efter mina pälsklingar emellanåt och för att göra en lång historia kort och ge den ett lyckligt slut:
Ikväll får jag två stycken katt levererade till stället utanför Linköping där vi är med jobbet och konferensar oss – och sedan följer de med mig hem. Jag är så himlstormandes glad, och lite nervös förstås – det är några år sedan vi sågs, undrar om de kommer att känna igen mig. Och om de gör det, är de alldeles jättesura på mig då?
6 comments
Vilket lyckligt slut! Blir alldeles varm i hjärtat. LIte sura kanske, är det inte så som katter är så där i början och sedan går det över? 😉 Vad glad jag är över din skull nu <3
Tack vännen <3
Åh så himla mysigt. Katter är ju det bästa! Vill också ha tillbaka mina…..
Åh. Kram!
Går sällan en vecka utan att jag saknar min katt (som fått flytta till en fin stor mussäker hästgård som ägs av en bra kompis till mig) men jag vet att det funkar inte med det livet jag lever. Ta hand om dina babiesar 😀
Åh, mussäker hästgård – living la vida catlife! Du kanske får åka dit och klappa hen ibland?