Vardag. Jag längtar mig fördärvad efter vardag.

Jag tror jag nämnde i förbifarten hur jag förtvivlat letar efter vardag bland alla förändringar. Efter något som är som vanligt. Basen att leva på det vis som gör att jag hittar rutiner trots min impulsivitet och obekvämhet med långsiktig planering. Ni vet – att göra samma grejer på ungefär samma sätt hela tiden. Vardag.

Även om en hel del av förändringarna som pågår är bra har jag helt enkelt för många förändringar att hantera nu. Jag hade planerat och laddat för EN. Flytten. Jag hade liksom inte budgeterat energi för att vi skulle behöva krångla med stora operatören om inkoppling av kommunikationen som gör att jag kan jobba hemifrån med lugn och ro, jag hade inte laddat batterierna för förändringar på jobbet, eller för allt krångel som infann sig när brunnen sinade innan vi ens flyttade in. Eller för all energi som det tog när kroppen inte läkte bra efter konisering och operation. Sex veckor senare har jag fortfarande inte läkt helt hundra, det känns som att det verkade krångligt att bryta ned alla stygn.

Nu är jag trött. Ständigt på gränsen till tårar, ständigt påmind om hur det kändes då när jag började närma mig väggen för några år sedan. Oförmögen att hantera alla intryck på ett bra vis, utan ork att sortera tankar och arbetsuppgifter. Jag blir så när det blir för mycket på för många plan, jag orkar inte med allt på ett bra vis, det är sådär livet efter väggen är – ett ständigt avvägande av hur mycket man orkar och hur man ska fördela tid och energi och en kamp när det inte stämmer.

Som tur är kan jag se den där vardagen närma sig. Idag kommer teknikerna och kopplar in kopparlinan och sedan hoppas jag att vi kan få till internet via adsl och jag kan få möjlighet att jobba hemifrån utan distraktioner ett par dagar i veckan igen. Dessutom kommer grabbarna från Mullsjö Brunnsborrning och gör sin grej så när jag kommer hem efter jobbet har vi en djupborrad brunn och med en rejäl portion flyt kan jag tvätta cykel, ta en långdusch och ta tag i vår enorma tvätt. Och så sover vi ju äntligen i våra egna sängar igen, det känns ljuvligt efter tre veckor i husvagn på tomten.

Men en veckoplanering, en såndär som jag brukar göra? Näe. Det finns liksom inte än. Jag hoppas att jag kan cykla lite i veckan men det är inte lönt att försöka planera upp det. Det får bli som det blir och det får vara okej!

Målbild: träningsrutiner. Skitig och lycklig på väg hem från träningspass för att tvätta av hojen, slänga kläderna i tvättmaskinen, ta en dusch, käka och slänga sig i soffan.