Idag har jag kört ett av årets mentalt viktigaste pass. Kaosbenen höll formen från igår – mjölksyra och stumma lår har varit ett irriterande faktum sedan första tramptaget. Hängde dock i i fem timmar och tjugo minuter; fick ihop strax över femton mil, som till största delen bestod av finfin klungkörning med Norrköpings Fenix-gäng. Har sett delar av Östergötland som jag inte visste fanns och fått känna på hur trötta ben kan bli ännu tröttare för att sedan plötsligt vakna till liv litegrann. Mycket nyttigt att äntligen få känna på att hålla ihop längre pass utan att det gör ont någonstans där det inte ska göra ont, samt att sitta i sadeln lääänge!
Femton mil är halva Vättern. Jag har fått inpräntat i mig att om man klarar halva sträckan på träning klarar man hela när det gäller. Tänker fortsätta tro det, viktigt mentalt att ha tagit mig över hälften-strecket. Sträckan – check; nu ska jag “bara” hitta farten också. Och inte skada mig igen. Tittar man på dagens rullsnitt ligger det långt under det vi ska hålla runt Vättern men just nu är det viktigare för mig att kika på andra detaljer, och övertyga mig om att jag kommer att stå tillsammans med alla fantastiska tjejer på startlinjen i Motala och tycka att det känns kul.
Vi körde lite belgisk kedja, gick fint och jag fick massor av tips – både saker jag glömt och saker jag inte visste; gällande klungkörning. Det är väldigt tacksamt för ett mountainbiketroll att få de där tipsen – det är inte alltid självklart för mig vad som gäller, och en del av allt bra jag lärde mig i Borlänge i höstas har jag glömt och behövs påminnas om.
Ännu mer tacksamt är det att bli peppad till härliga skyltspurter och upptäcka att även om man varit rabiattrött ett tag kan det vända så att det plötsligt infinner sig lite energi. Samt att njuta av att ligga och mata genom ett vackert vårlandskap. Vitsippor och fågelsång – jag var helt lyrisk vissa sträckor.
Smörgåstårtadepå hos Martin efter 13 mil. Fyllde på med energi nog att väcka idiotgenen för att samla ihop femton mil med hjälp av omväg och extra uppförsbackar på vägen hem.
Nöjd. Även om rullsnittet drogs ned av transporter genom stad och ett och annat kort stopp där jag glömde pausa klockan.
Värst vad mitt framhjul ser pyttigt ut mellan värstingarna…
Fikafix i Ringarum. Tog massor av bilder men de flesta blev väldigt konstiga. Den här är mindre konstig.
Kom hem till kladdkakemuffins, nybakt bröd och svampsoppa. Svimmade nästan av tröttlycka!
