Någonstans i genomförandefasen av människans evolution gjordes en grav missberäkning och felkonstruktion: man kan inte träna varje dag – för då blir man sliten och om man blir sliten är det risk att man blir förkyld och annat onödigt tjafs.
Tyckte väl att det väldigt redig och bra av mig att det superlugnt igår. Tydligen inte tillräckligt redigt och bra för i morse var jag inte alls i någon trevlig form. Trött, seg, varm, kall, hängig, kinkig och med kliande hals. Det är ju som bekant alltid materialets fel och i går hade jag inga benvärmare och blev lite kall – skyller på det istället för sömnbrist/för mycket träning/för lite mat.
Har således spenderat dagen med många koppar te och benvärmare deluxe på favortiplats i vår trappa och skummat igenom lite böcker och artiklar som fanns på “det-där-måste-jag-läsa-sen-listan”. Jag har ätit ordentligt, druckit, knaprat esberitox och vilat. Ingen morgondistans, inga skojiga backpass och inga eventuella idiotförsök att ligga på snabbgrabbars rulle till närliggande ort för att träningstävla mtb (fastän jag vansinnigt gärna ville). Klappar mig själv på axeln – bra jobbat att vila; det behövs ju faktiskt!
Benvärmare deluxe. Meooow!!!
Fastnade på bild i går, Magnus mobilfotade när vi tog en paus på toppen av Oskarshällsbacken, som med Östgötska mått mätt är ganska brant. Flera i gruppen tog sig upp för första gången i år – då sitter det fint med en paus på toppen. Har som syns på bilden börjat montera cykla-runt-vättern-väskor på min stackars cykel. Fult som stryk – men man kan ju inte ha allt i bakfickan. Ska ha mig en godisväska på ramen också – kommer att bli kalas i trettio mil det!
