Man jagar grabbar, jagar grabbar, jagar grabbar och jagar grabbar. Det är väldigt kul att jaga grabbar dock – men att emellanåt få köra med tjejer som är ungefär lika starka, tjejer som gillar en utmaning och som är precis lika besatt av cykel som man själv är – är obeskrivligt fantastisk! Istället för att jaga med andan i halsen och alltid vara lite, lite orolig för att inte kunna hänga med om man tar slut kör man på lika villkor på ett helt annat vis. Underbart!
Idag har jag varit i Linköping och kört ett varv runt Roxen med Mia och Lina – som båda två är med i SubXX-gänget. Vi hade med oss en tredje tjej ett halvt varv och det var nyttigt att öva på att inte dra iväg som en blådåre bara för att benen var pigga. Någon konstaterade att det är fem veckor kvar till Vättern och det blev extra svårt att hålla sig i skinnet. Det regnade ganska mycket, fötterna var kalla men det var lycka hela vägen. Sverige är så vackert och sällskapet var så grymt – cykellycka på högsta nivå. Att det dessutom känns som att vi faktiskt kommer att greja SubXX-tidsmålet runt Vättern är en finfin bonus.
Smutsiga, lyckliga cykeltjejer. Lina hann vika av innan mobilkameran åkte fram.
Världens bästa Mia är väl hur snygg som helst i regnet. Och har urstarka ben!
