Jag går alldeles sönder av trötthet om jag måste gå upp tidigt. Så har jag alltid varit, så kommer jag alltid att vara. Den här veckan har jag gått upp före min naturliga klocka varenda dag och från och med lunchsnåret idag har jag varit helt förstörd och paralyserad av samlad trötthet. Inte ens träning skulle hjälpa. Det spelar ingen roll när jag går och lägger mig – den allra bästa sömnen får jag mellan 0500 och 0800 – och om jag inte får de timmarna med djupsömn dör kreativiteten, inspirationen och driftigheten totalt. Har försökt hela livet att vända på det hela men icke. Den som bestämde att vårt samhälle ska vara uppbyggt kring börja-klockan-åtta-norm skulle jag vilja ta ett snack med. Idiot!
0Elna
Elna Dahlstrand delar med sig av cykellycka, mjölksyra och äventyr på en av Sveriges största cykelbloggar. Hon bor i en liten by strax utanför Huskvarna och cyklar både i skog och på landsväg. Hon tävlar gärna på MTB och älskar utmaningarna lika mycket som naturupplevelserna och brinner för att inspirera fler att upptäcka cykel.
2 comments
Nej, inte alltid! Dina första (skol)år somnade du klockan sju på kvällen och vaknade pigg som en mört (onödigt) tidigt följande dag! Tänk om du kunde backa sov-bandet några år…
I wish. Men någon gång sedan tio-elva-årsåldern har jag ju varit såhär hopplöst fel. Blev jag tappad på huvudet där någonstans kanhända? Orienterade med huvudet före in i en sten eller välte med cykel?