Bra saker med att vara förkyld

Jag är råförkyld. Det som började med feberhettande kinder och lite kliande i halsen i lördags kväll mitt i förberedelserna till Ränneslätt är nu snor, hosta, ömmande luftrör, trött hjärna och rinnande näsa. Det känns väl ändå okej, det är ganska längesedan jag var förkyld nu – i vintras och våras var det det enda jag sysslade med nästan, men nu har jag ett par friska månader bakom mig så jag försöker att inte gnälla för mycket. Och det finns kanske bra saker med att vara förkyld också?

Jag har hunnit läsa en bok, tvätta all min tvätt och gått en långsam snorig kvällspromenad som resulterade i att jag upptäckte min nya ort lite bättre och hittade ett kantarellställe bara tio minuters promenad hemifrån. Perfekt! Man är inte hemma på riktigt förrän man har ett kantarellställe!

Jag krängde av mig tischan i skogen och fyllde den med guldgula kantareller, hostade hemåt och gjorde en kantarellmacka, gick och la mig och bestämde mig för sovmorgon (bra sätt att lura iväg förkylningar lite fortare – sömn, sömn och sömn).

En förkylning då och då kan jag leva med. Men nu får den gärna ge sig, längtar efter en effektiv jobbhjärna och missar världens bästa backträningspass med Nkpg-gänget ikväll. Äsch då, tantcyklar till jobbet med lite somrig inspiration från vägkanten i cykelkorgen istället.