Vet ni, jag hade faktiskt inte kroppen med mig igår. De där starka benen från Cykelvasan fanns inte alls och jag studsade mest omkring som en liten fladderfläng (vad nu det kan vara för något, det är oklart) på cykeln. Efter två timmar hade jag ont på massor av ställen där jag inte borde ha ont. I handen, i knäet, i vaden, i ryggen, konstigt bultande bakom tinningarna och jag mådde väldigt illa. När min cykel dessutom krånglade ihop och blev ocykelbar gick luften ur mig och jag tackade nej till flera erbjudanden om att låna cykel för att fullfölja – mest för att varenda signal kroppen skickade handlade om att den faktiskt inte mådde bra på riktigt. Det var inga trött-jobbat-hårt-missat-att-äta-signaler, det var riktig hördödu-jag-är-faktiskt-inte-i-form-signaler. Sådana där att lyssna på.
Ni får en liten längre rapport från ett kanonbra arrangemang ikväll och jag lovar att den faktiskt kommer att innehålla rätt mycket cykellycka trots misären!
Tills dess: bild på ML12H:s fetaste däck:
