Det stod distans på träningsschemat idag. Det struntade jag fullständigt i (regler är till för att brytas väl?) och ägnade istället några grymt roliga timmar åt att härja stig i finfint sällskap på Huskvarnaberget, och nu måste vi faktiskt prata lite till om hur bra min nya cykel är.
På IKHPs tävlingsbana finns en brant backe som leder ner till ett stenskravel och jag brukar tycka att det är rätt tricksigt att hamna rätt och det brukar kännas otäckt att ta sig nedför just det partiet. Men på min gulsvarta pärla gick det som en dans. Det var rätt coolt – jag bestämde, cykeln gjorde som jag ville. Halleuja moment på två hjul liksom, älsk på gulsvarta pärlan!
Den där backen kan nog bli bra bilder i, men nu får det duga med lite bilder på när pärlan just kommit hem
