Alltså. Det här med kosttillskott. Jag har funderat mycket på det den senaste tiden, och jag tycker att Riksidrottsförbundets film med Lisa Nordén och Michael Tornéus är bra och viktig. Se den.
Jag har aldrig pysslat med proteinpulver, recoverygrejer, konstiga kapslar eller meckiga shakes – men har däremot druckit en hel del carboloader och sportdrycker och litar fullkomligt på att det inte är något knas i de välkända märkena bars, gels och sportdryckspulver. Men ska jag ut och träna långpass och tror att jag behöver mer än vatten i flaskorna häller jag helst i ekologisk flädersaft.
Det är emotsägelsefullt att jag tycker att proteinpulver är skitläskigt men inte tvekar en sekund innan jag häller i sportdryckspulver i flaskan när det är dags för tävling. Det är också emotsägelsefullt att jag inte litar på de flesta tillskott men glatt knaprar både d-vitamin-tabletter och magnesiumtabletter och probiotika. D-vitamin för immunförsvaret, magnesium för att jag lätt får kramp och probiotika för att lugna min superkrångliga mage. Och järntabletter eftersom jag är kvinna och har skitjobbiga veckor som dränerar kroppen på järn. Men – det är ju också konstiga tabletter, jag kanske bara är invaggad i falsk säkerhet eftersom de finns att köpa på apoteket? Och under perioden med återkommande förkylningar testade jag hämninslöst all naturmedicin man kan tänka sig i fullkomligt desperata försök att inte bli förkyld varannan vecka.
De godaste träningsbarsen är de jag bakar själv, både för att de smakar bäst och för att jag vet vad det är i dem, men hinner inte (alternativt äter upp alla göttiga nötter och torkad frukt innan de hinner hamna i en kaka) göra dem så ofta. I mataffären svär jag över att det är tillsatser och icke-ekologisk produktion men när jag vänder på de bars jag litar fullständigt på står det ju såklart både det ena och det andra i tillsatsväg där som jag egentligen inte vill äta.
Den senaste tiden har jag provat några recoverybars och proteinpulver. Det första är väl egentligen pulver i kakform och det kan jag äta – men jag klarar inte av smaken på pulver. Jag testade att hälla lite i en smoothie men det blev en smak jag inte kunde hantera. Jag har inte socker i mina smoothies, bara frukt och naturell yoghurt, kanske en tesked kokosolja – men pulvret är sötat och smaksatt och min goda smoothie blev läskig på flera sätt.
I gårkväll delade jag glatt en annons om goda bars på facebook, visserligen ekologiska som jag verkligen tycker om. En halvtimme senare delade jag den här filmen – och blev såklart uppmärksammad på att även det var lite motsägelsefullt. Se filmen – och fundera över vad du stoppar i dig och varför och om det verkligen behövs. Saker som inte ska vara i kroppen gör hemska saker med människor, trust me on that one – och ingen av oss vill ju få i oss någonting av misstag, det är så jäkla ovärt!
I min värld är doping droger och droger är ingenting som hör hemma i idrottssammanhang, någonsin, och det är varje individs eget ansvar att se till att vi jobbar mot doping och droger och det är varje individs eget ansvar att se till att vi inte får i oss det av misstag. Oavsett om vi är motionärer eller elitidrottare.
Hur tänker du kring det här?
Kuriosa: i matväg är dressingar det värsta jag vet för det är massa saker ihopblandade till en och man ser inte vad det är. Min perfekta dressing är när jag droppar lite olivolja ur en flaska och lite vinäger ur en annan på salladen till maten och dressingar som inte är genomskinliga hamnar liksom inte på min tallrik.
