Att leva med träning som en naturlig del av livet innebär också att leva med en kropp i ständig förändring. Du känner av din dagsform, du är i form eller ur form, du vet hur härligt det känns med formtopp och hur tung en svacka är och olika delar av din kropp är olika starka beroende på årstid och fokus. Visst är det lite spännande att det är så?
Jag brukar ha magrutor i februari och bäst kondition i juli. Valkar i händerna från skivstång i december och från årets första tekniska långrundor i april. Jag får kämpa med att bygga stabilitet kring mina svagaste länkar; mina knän – men biffar till mig kring armarna lätt som en plätt.
Just det där med armarna märkte jag av i morse när fina kontorsjobbarblusen skulle på, min tunna svarta med knyt kring halsen. Det var bara det att jag inte riktigt kunde röra mig i den eftersom jag visst är en aning bredare över axlar och armar än jag var vid inköpsdatum för ett par år sedan och efter den upptäckten det tog en stund att lyckas trassla sig ur finblus utan att slita sönder fintyg. Blusen åker in i garderoben igen – den får ta och skylla sig själv och vänta och se – kanske passar den bättre en annan form och jag är skitnöjd. Axlar är snyggt.
Hann väl såklart inte ta en bild på den där blusen – men rotade fram det här partytricket från förra sommarens och något som är extremt sällsynt men som blir rätt funkish ihop med lite muskler: elna i klänning.