Jag har ju varit i storstan över helgen. Spanat in Hammarbybacken och haft det fint hos min vän Tobbe och hans Jenny, fast ett baklänges zickzackhopp över hinder på utegymmet gav mig en liten felbelastning som blev extra-allt-superirriterad av allhelgonakvällens lååååångpromenad – nu är jag svullen och insmord i voltarengel och lindad och kinkig och linkar omkring på kryckorna jag fick som present av läkaren som skickade iväg mig på röntgen efter vårens äventyr i Hästbacken. Lite ironiskt att det händer när vi tränade med Tobbe eftersom han lärt mig allt jag kan om att hålla ihop kroppen utan att den ska gå sönder.
Det är första skadan på eeeeevigheter, lite retligt just nu när vinterträningen ska dra igång, men hellre nu än till våren. Hade faktiskt tänkt slänga ihop ett blogg om tacksamheten över en lång period utan skador – men det sket ju sig nu. Håll tummen för snabbt kryande är ni söta, själv försöker jag låtsas som att jag inte är det minsta orolig över detta. Och ja – det har svullnat upp ännu mer sedan bilden togs. Yttre fotknöl obefintlig.
5 comments
Håller tummarna för fullt, men ska det hända någon gång så är väl ändå nu det bästa valet av tidpunkt? 🙂
Helt rätt tidpunkt – och faktiskt, nu börjar jag ana att jag har en fotknöl under svullnaden, så det går åt rätt håll 😉