Vinterträningen blev inte riktigt av – flytt, sambosoffa, byte av jobb och framförallt – ostrukturerade pass bara för att det är så in i bängen kul att cykla, gjorde att traditionell vinterdistans fick stå tillbaka. Funkish ändå – jag bestämde mig för att tävla mig i form istället och det blev en kul säsong. Jag har rotat fram några ljusglimtar ur arkivet och vi börjar från höst och blickar tillbaka tills vi kommer till våren. Alltså, jag tokgillar att kika tillbaka såhär – och sedan sätta full fräs framåt igen!
Wåffelcross. Kul och prestigelöst, hur enkelt och lättcyklat som helst och roligt när alla kan vara med.
Vista Mountain. Översta pallplatsen i D30 – en lerig och kul tillställning och en bild tagen bara någon sekund innan jag låg ner i leran.
Hammarrundan. Fia & jag & våra landsvägcyklar hjälptes åt på makalöst bra vis i Norrahammar och vi var galet nöjda när vi samtidigt rullade över mållinjen som första damer. Och en aning bittra när det inte uppmärksammades alls. Men vi vann. Bara så ni vet! (Jaja, motionslopp etc – men vann det gjorde vi!)
Cykelvasan. J pangade in på 3.03 fastän han inte tränat något och jag fick springa hela vägen genom Mora med havererad cykel. Sjätte Cykelvasan – check, lika kul som vanligt!
Motala 1752 MTB Challenge – stod på startlinjen när loppet kördes första gången. 2015 blir det seedningsgrundande för Cykelvasan – kul! På bilden med Linda som är cykellycka personifierad, hon inspirerar mig! Förresten, under det här loppet träffade jag många av er. Ni kom fram och berättade att ni läser bloggen, att ni blir inspirerade och att ni tycker jag gör en bra grej. Jag fick jobba rätt hårt för att inte släppa fram tårar, blev så rörd och glad så många gånger om. Tack!
SM. Mitt första SM – inför det tog jag hjälp av Annie Söderberg (pärlan, hon är bäst!) för att göra det bästa av befintlig form. Det gjorde att jag lyfte mig ett rejält snäpp formmässigt, lärde mig massor och kunde ha riktigt kul under XC-loppet. Tyvärr spökade tekniksjälvförtroendet för mig och några resultat blev det inte. Fast jag vann över mig själv, mina hjärnspöken, värmen och nervositeten. Och jag är fortfarande väldigt tacksam att Jonas på Sportson lånade ut sin hoj till mig när min egen gick sönder två dagar innan SM. TACK!
Ränneslättsturen. Minns inte hur det gick faktiskt, gör ni? Har för mig att det var rätt kämpigt.
Fulrace i Ölmstad – Pingstkyrkan samlade in pengar till välgörenhet genom att sälja hamburgare för 200 spänn och vi passade på att cykla en galet vacker runda genom mina barndomshoods. Jag hade missuppfattat hur långt det var och hade en årsförbrukning gel i bakfickan – och det där med att jag är en känslomänniska – ni fattar inte hur många gånger jag nästan började gråta nostalgitårar under Ölmstad MTB.
Mjölbybiken. Mjölksyra, maxpuls och slit – men väldigt kul. Senare på hösten var jag tillbaka på banan och passade på att köra nedför en berghäll där jag valde B-spår på tävlingen. Det var lätt som en plätt och skönt att klara av det.
Rallarloppet. Pangpangbenen som blev en artikel i Jönköpingsposten som tillochmed gjorde min sportointresserade farsgubbe så stolt att han klippte ur det och satte upp på väggen. Det var en väldigt lycklig tjej som klev upp på pallen där!
Sommen Runt – ett motionslopp på racer som jag och J körde tillsammans med Fia & Sam. Det var väl kaos i åtta mil, vi turades om att vara tjuriga, köra ryckigt och gnälla. Sedan blev vi ett dream team som gjorde världens bästa jobb tillsammans och cyklade fort och säkert och smart ihop de sista fyra milen. Pow! (Det är förresten lite oklart vem mannen i rött är. Hej!)
Billingeracet. Jag var nöjd, hade kul, kom fyra och fick äntligen träffa Helena. Jag läser hennes blogg nästan varje dag och det var roligt att äntligen träffas på riktigt. Post-race-leriga och lyckliga. Förresten, även Hasse var där – men av någon outgrundlig anledning inte på bilden, det hoppas jag vi får tillfälle att ordna upp nästa säsong!
JKPG Cup. Ett gäng träningstillfällen på landsvägshoj under säsongen som gjorde mig till en bättre cyklist. Det var lagtempo, tempo, linjelopp och massa kul på olika platser runtomikring krokarna. Guld värt, jag hoppas att eldsjälarna bakom gör samma fantastiska grej nästa säsong! (Bilden är från ITT Landsjön Runt)
ProTour. Socialt, utmanande, lärorikt och kul. Grymt bra för att få mig i form, och grymt bra för jag fick deala med rädslor och utvecklas helt fantastiskt som landsvägsnötare. Och en chans att börja lära känna lite nytt folk i min nya stad. På bilden cykelhänget innan starten i Prologen.
Kolmårdsbiken var grym som vanligt. Tyvärr blev det enda gången jag var tillbaka i Norrköping under året – dåligt eftersom jag saknar människorna och stigarna där galet mycket. Mer Norrköpingshäng 2015 hoppas jag!
Vilket rejs-år det blev. Säkert har jag missat något eftersom jag gått igenom lite bilder snabbt för att friska upp minnet. Visst är det häftigt hur mycket man kan få vara med om under ett år – älsk på att leva cykellycka!
