Februari. Vad hände där, det går så himla snabbt. Men kul – jag gillar februari, jag tänker vårvinter och det första fågelkvittret, vinterdistans blandat med att passen blir lite jobbigare. Lite fartigare. Lite närmre den där härliga säsongen på drömhojen.
Saker som får mycket fokus i februari blir min vanliga prehab och extra mycket rehab. Ni vet foten, den som fick Stockholmssyndrom med sig hem från Hammarbybacken i början av november – den är inte bra om skadan belastas går en nästintill outhärdlig smärta igenom foten. Den var nästan bra – fast när jag plockade fram skridskorna häromveckan och tryckte på blev det ordentligt sämre. Och sedan har en sjukgymnast undersökt – det triggar igång smärtorna mer, men nu tror vi att vi vet vad som är fel – två senor på fotens utsida fick bristningar och senor är svårläkta rackare, men ingenting är ju omöjligt.
Som tur är gör inte cykling ont. Bara när foten ska klickas ur – därför blir det inte så mycket teknik och skogskörning nu, men distanspassen går fingemang.
Vabbruari säger folk med kids. Rehabruari säger jag – foten ska få så mycket kärlek det bara går; gummiband och balansplatta!
2 comments
Har åkt på samma skada. Knepigt med foten, man vill ju använda den till mycket. Lycka till med rehaben!
Nej, så drygt! Hoppas du läker snabbt och att din rehab går finemang. Jag åkte lite lugna längdskidor igår och efter det känns det bättre än på länge, tror jag fick till lite blodcirkulation! Kram!