Att bryta en negativ spiral

Häromdagen var jag hos min naprapat. Vi pratade rygg. Vi pratade fot. Och det tog honom inte så värst lång tid att räkna ut att det var något mer som inte stämde. Inte särskilt svårt med tanke på hur lätt det kan vara att läsa mig – så till slut pratade vi tankemönster.

Jag är inte så snäll mot mig själv. Inte så inspirerande. Inte så peppig. Tvärtom – i vinter har jag behövt så otroligt mycket stöd. Och det har funnits där. En fantastiskt duktig arbetsterapeut som hjälpt mig med det negativa kring bokstavskombon. J som stöttar, som tröstar, som försöker förstå. Vänner, familj och kollegor. Men – den jag ska leva närmst, mig själv – har varit ett riktigt elakt troll.

I slutändan är det dock bara jag som kan göra något åt det som tynger mig mest just nu. De negativa tankarna. Skuldkänslorna jag lägger på mig själv när jag inte tycker att jag är tillräckligt bra. Öppen gnällighet över ditten och datten, över trötta ben, över att jag har ont, över att det inte går som jag vill.

Herregud – jag har precis allt man kan önska sig. Inklusive förmågan att bryta negativa tankemönster. När J och jag satt ned med min arbetsterapeut häromsistens och hon förklarade för honom att hand i hand med min diagnos går att jag lättare blir deppig. Det är så mycket att sortera och hantera, människor med adhd blir lättare ledsna och nedstämda – och då blev jag lite förbannad på mig själv.

Jag har utan hämningar släppt fram hela deppigheten, hela opeppigheten, alla elakheter mot mig själv. Det är INTE okej. Det är verkligen inte okej.

Min naprapat pinpointade det där – och samtidigt som han tryckte på ömmande punkter i vaderna, pratade han om hur våra tankemönster påverkar oss, påminnande om att vi liksom blir det vi tänker. Han berättade hur smärta fungerar och lugnade ned mig. Jag kommer att bli helt bra i foten, jag kommer känna mig stark och pigg och bra – men det räcker inte att träna kroppen. Hjärnan måste med.

Jag har redan börjat. Jag attackerar mina negativa tankar med motsatsen. Med pepp och kärlek. Och det är intressant – för man märker fort skillnad. Att dela med sig av bra tankar och kommentarer ger alltid mer tillbaka än dåliga, både från sig själv och andra.